Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för Frese: »Wår arma Nord ju ej så rika håfwor har». Sin
tacksamhet mot Gud uttalar han särskildt i några rätt vackra, enkla
och innerliga morgon- och afton-psalmer, bland hvilka den sista
»När alt war tyst och stilla», med sin egendomliga melodi, är en
rätt täck naturhymn.
Ett flertal både prosabetraktelser, öfverskrifter och visor
hänför sig till skaldens sjukdom. »Mine ögons källor briste* utropar
han i en under sjukdomen författad sång, måhända den vackraste
bland hans andeliga dikter. De bekanta »Wåhrbetraktelser», han
skref f. o. m. 1712 t. o. m. 1728, gifva också prof på hans efter
hälsan växlande stämningar; i dem gifver Frese mer än annars sig
själf åt dikten. Mot bakgrunden af det leende vårlandskapet
af-tecknar sig skärt den känslige skaldens smärta öfver att icke få jubla
med »glada Majus». Vissa år afbrytes denna hans klagan af fröjden
öfver att kunna med stärkta krafter, då hans »blod af glädie gäser»,
slå sina strängar till Herrans lof. Slutligen är hans sinne luttradt
mot både smärta och fröjd; Gud är hans rätta hälsa, och när hans
»rosor dö sin kos», längtar han dit, »där werldens frögd blir bytt
uti en ewig wåhr».
Åt grafven och de yttersta tingen ägnar Frese flera dikter.
Att »glädjen begyns, när glädjen är ute» betonade han ofta. »Till
ro min’ tankar hasta» sjöng han i den värdiga och förtröstansfulla
»Dödsens wäntan och winning». Kraftfullt, någon gång med
Lu-cidor till förebild, beskref han »den osälla evigheten». Själf
fruktade han icke sin döds- och domedag; mer än hans födelse- och
lednads-dag skulle den blifva hans glädjedag. Och i sin vackra,
högst karakteristiska »Slutsång» utropar han:
Nu sluter sig min wandring och min möda.
Nu Gud ske lof! min jämmer sluter sig,
Nu får jag se, för dagens Morgon-röda,
Hur Gud, min Sol, han ewigt lyser mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
