- Project Runeberg -  Frihetstidens odlingshistoria ur litteraturens häfder 1718-1733 /
277

(1895) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

O, huru glad min Siäl till Frid sig sänder!

I tankar jag ren wistas utom mig!

Jag flytter bort, och till de sälla länder;

Nu, Gud ske lof, min jämmer sluter sig.

Jacob Frese var rätt mycket känd och erkänd af sin samtid
och äfven af den närmaste eftervälden, om än mera i borgerliga
kretsar än i de högre, snart i vitterheten tongifvande. Af våra
dagars litteraturforskare har han blifvit mycket upphöjd och kanske
tillmätts en större betydelse än han verkligen ägde. I anseende
och inflytande stod han tillbaka för många, att blott nämna Spegel,
fru Brenner, 01. Kolmodin. Icke heller intog han en alldeles
särskild ställning bland tidens vitterlekare såsom öppnande raden af
kämparne för »natur» och »förnuft». Det var icke han, som inslog
någon ny riktning i vår vitterhet; i detta afseende är t. ex. Triewald
vida mera en »öfvergångsskald». Freses diktning fotar sig med
många rötter i det karolinska tidehvarfvet. Af dess förnämsta
poetiska koryféer, f. o. m. Stiernhielm t. o. m. Runius, hade han ju
tagit djupt intryck. I skaldeanlag förråder han särskildt likhet med
S. Columbus, såsom också G. Lithou i en lyckönskan antydde.
Äf-veu hans landsman Mich. Renner är såsom författare af andliga
visor hans föregångare; liksom han själf förebådar två andre
landsmän Creutz och Franzén. Om än något monoton och föga
mångsidig, öfvergår dock Frese alla föregångame i enkelhet och
naturlighet, särdeles på det mildt elegiska och känsligt religiösa
området, där idylliken gärna spelar in. Större ingenier hade väl
funnits bland våra diktare än han; men ingen, om icke Lucidor, lade så
sin personlighet i dikten som Frese. Få kommo också inom sitt
mått till den utveckling som han inom sitt. Stämningen klingar
hos honom fullt ut och klingar ut i ett ledigt och högstämdt språk,
som äfven visar hans musikaliska öra. —

Den skald, som satte Freses rykte i skuggan var icke Dalin,
utan redan Olof Kolmodirr, ehuru denne Freses jämnåring mera var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefriodl/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free