Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans exempel och utvalde hvar sin hjertans kär till sin
maka under skördearbetet.
Olof stod något afsides och vände den hårda bollen
mellan sina händer.
”Nå Olof, hvem blir din maka?” frågade husbonden
sin halfkarl (den dräng, som i värdighet stod närmast
gårdsdrängen.) Olof såg upp och hans blick mötte —
Johannas. ”Jag är lika nöjd hvem jag får, bara hon kan
följa mig,” svarade han — Boel du, dig får jag ha ifred;
kom du, vi ska nog bli sams.”
”Ah, det blir rart att hugga efter er; skall hon ta
rent upp rågen, får hon se för två med det öga hon har
i behåll,” skrattade en af drängarna.
”Boel ser mer än du, du ser ett öga på henne, men
hon ser två i din fåraskalle,” svarade Olof förargad.
”Så, intet gräl!” bjöd husbonden; ”Töser,” sade han
derpå till sina egna döttrar, nu få ni taga till makar de
som äro öfver.” Så skedde, och på de rika
bonddöttrarnas lott föllo de af husets äldsta tjenare, hvilka antingen
voro för gamla att stå väl hos pigorna, eller också redan
voro gifta. Johanna blef den enda makalösa, ty hon
deltog, som vi veta, ej i något gröfre ut arbete.
Sedan denna vigtiga sak var ordnad, gick hela
skaran in i daglig-stugan för att äta mjölk och surt rågbröd;
derefter följde ett bullersamt godnatt med åtföljande
bastanta ”nattpjettar,” ute på den rymliga gården; derpå
skiljdes den muntra skaran och begaf sig till hvila.
Tuppen galer första gången. Per Svensson klifver ur
den stora sparlakanssängen bort till fönstret för att kika
på himlen; vädret är godt. Kläderna pådragas skyndsamt,
det gäller nu om Nils-gårdsdräng ej blir tagen på sängen
af far. Nämndemannen tar en käpp, för att dermed skrapa
till sig sina, under den breda sängen stående
hvardags-stöflor. Då öppnas halfdörrarna till ”drängahuset” och
Nils, som sans culotte, visar sig der för den röda
bandhunden midtemot, hvilken gläfser sitt vanliga: ”Hus-bonden
är vaken, ho, ho, ho;” så öfversatte nemligen husfolket
”Pontus’” morgongläfs. ”Det tror jag knappt, Ponto,” gäspade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
