Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils och iförde sig sina nya hvita ”tveskefta byxor,” lade
skjortan i ett veck öfver det breda bröstet, så att hans
initialer N. O. S. med krona, broderadt med rödt garn,
kommo att synas, fastade de blommiga hängslena, dem
han fatt af Elna, omsorgsfullt på kors öfver både bröst
och rygg, körde fingrarna genom håret ett par gånger och
satte stöflorna tillrätta; klef så öfver gården, för att se om
husbonden ej ändå försofvit sig.
”Ah Nils, ta du stöflarna på, du väcker ej mig, som
’du ser,” skrattade fader Per; ”väck folket istället, jag ska
skrika lif i töserna.”
Några minuter derefter äro de alla, både karlar och
fruntimmer, färdiga. Ett stycke ost och bröd, samt en
sup utdelas, under det töserna hjelpa hvarandra med att
knyta, på de breda hvita förklädena och de grofva
blån-garnsmuddarna öfver lintygsarmarna, samt lägga ett stycke
papper i hufvudklädet.
”God morgon Olof,” hälsade Johanna, tappa ej din
enögda Boel i qväll när ni ska dra ihop rågen, ty då får
jag ett göra att hitta henne, ty hon ska hem och mjölka
och så går jag ut i hennes ställe.”
”Det var snällt, Johanna; det är så roligt när jag ser
att du också har malle i kroppen och kan göra nytta” —
svarade Olof med strålande ögon, ”Jag trodde ej du var
uppe ännu, derför stod jag här och koxa på ditt fönster,
medan de andra äta ost och bröd.”
”Jag tror du håller godt snack med halfkarlen,
Johanna,” Sade Kerstin, nämndemannens äldsta dotter, 50m i
detsamma kom ur stugan, just som Olof drog sig tillbaka.
”Godt snack!” upprepade Johanna och blef blodröd.
”Ja, så låter det och du skrek väl ej för inte på
fänrik i jättes (i går qväll) då ni lekte. En kan godt leka
med drängarna, utan det går ens ära för när, men är en
nu en hygglig gåradotter, leker en lika väl med dom alla.
Jag menar väl nu dej Johanna” — tilläde hon hjertligare.
”En rik släbodotter (dotter till en slättbo) tycker aldrig
om en tjenstedräng, åtminstone inte, om ej hans föräldrar
varit hemmansegare; men Olof är husaren Knalls påg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
