Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ta ej illa opp, Olof, att jag sade något sådant, jag
vet nock att jag är en lytt stackare, och du är som ett
Palmeträd i Saxtorpa ferre, (furuplantering) men kan en
så’n stackare som jag göra dig någon tjenst, så–Du
gör aldrig narr å mej — — —”
”Schy, Schy! nu äro de andra äfven framme. Nu
går solen opp, töser!” ropade Olof för att afleda deras
uppmärksamhet från sin och Boels upprörda sinnesstämning.
”Jo, det är väl det, så att vi bli torra igen, ty
daggen har blött oss, så vi ä våta som lutfisk,” sade
nämndemannens Hanna.
”Är du våt Lutfisk?” vände sig en af drängarna
frågande till en lång karl i mustacher. ”Hanna säger, att
töserna och du ä lia blötta.”
”Heter jag Lutfisk, jag heter ju Lundqvist din
nöta-panna!”
”Ja, nå’et liknande v^ det; jag kommer aldrig ihåg
suldatranamn.”
”Kommer du ihåg ditt eget, Bengt Svärj ar sson?11
frågade soldaten.
”Spara på ordrytteriet till vi hålla läger kring
davres-korgarna,” föreslog Per Mattsson, gårdens pajazzo,” jag ska
dra opp min klocka, så hon snart ska slå till revelj,”
fortsatte han och drog upp en solring ur västfickan, tillika
med en fallknif, hvilken föreställde den ur nyckel, hvarmed
denna tidmätare uppdrogs.
”Nej hör på. Per Massen, Beväringskocken! har inte
glömt Ljungby hed, der han rörde i grödagrytan med samma
brännesträ, som han petade i elden mä, och slog svinen
ur tältet mä, när de kommo att helsa på’en.
Bevärings-pågana tyckte alltid, att gröden var så mägtig när Per
Massen var kock, derför blef han det under hela tiden”
”Den som öppnar munnen till kjams före davren,
mister sin sup,” föreslog Olof.
”Aj för f-n! jag ska stoppa en halm viska i munnen,”
lofVade Per Mattsson.
Det tunga ansträngande arbetet fortgick nu under
tystnad, solen strålade och torkade både råg och kläder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
