Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och får heta Olof Knall så länge han lefver, i stället för
sitt kristeliga namn, Olof Håkansson, och hans q vinna får
heta Knällskan, äfven om hon hade femtitusen. Jag vet
nock, att ni skogsboar ej äro så noga påe’t, men när du
nu kommit till folk så” —
”Du kan ”präka” (predika) för hvem som tränger
te’et, men ej för mej, jag förstår ej ditt mjäk,” svarade
Johanna och gick in till sin fostermor för att hjelpa henne
med morgonsysslorna.
Nämndemannen följde sjelf med höstfolket ut på
fältet.
”Ni få dela er i två flockar; Olof anför den ena, och
så dela vi fältet, men sätt nu ej för hög stubb i
brådskan !” sade Nämndemannen.
Nils skiftade folket i två hopar, och utan ett ord tog
Olof sin och tågade till den motsatta sidan af rågfältet.
”Boel, följ mig nu, ty jag vill ej, att Nils ska gorma
under davren att vi äro bak-asare. Och nu framåt, jemna
hugg.” ”Ska du gå hem och hämta davren Boel?” frågade
Olof sednare, under det han hvässte sin lia.
”Nä-hej, Johanna, husbonden och skräddar Per —
skräddarna ska komma idag och börja sy våra lönekläder
— komma ut med maten,” sade hon — ”Vet du, Olof, om
hon vore ens like så vet jag nock, hvem hon ville feja
golfvet^med.”
^\Ja, inte blef de med mej.” Olof strök med sin
stryk-spån så häftigt öfver den hvassa lian, att Boel skrek till:
”Jösses, Olof, du skär dig ju! — Jo du,” sade hon
derpå med eftertryck och såg så trohjertat på honom med
sitt ena Öga —” justament mä dej, fast hon ej redigt
förstår’et sjelf; eller tror du inte, att en gåradotter har sinne
att hålla nån kär, såväl som vi? Jo, lit på’et.”
”Jo, sina likar Boel.”
”Lika mej hit och dit! hvem skulle ej hålla dig kär ?”
ropade Boel häftigt, slängde den våta rågkärfven till
marken och grep efter förklädssnibben, men som förklädet
var bundet äfven nervid, torkade hon sig i ögat med
snibben af sitt rutiga hufvudkläde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
