Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ten kring lillfingret. Elna hade kastat af sig både
huf-vudkläde och lifstycke, for att kunna följa efter sin
”huggare” och sjelf komma oskadad undan den nästföljande.
Men allt forgäfves, ty just som solen sänkte sig i Öresund
och Johanna, åtföljd af skräddarna och vallpojkarna, kom
till valplatsen, tillkännagaf Olofs skara sin seger genom
höga hurrarop, och kört derefter föllo äfven de sista axen
på det åt Nils tillmätta fältet.
Boel frågade Johanna, om ej far sagt något om en
.besk åt Olof.
”Nej, är Olof sjuk?”
”Han har minstingens inte ätit något, som jag vill
nämna.”
”Han har väl varit för het,” menade Johanna. Boel
gick mot hemmet för att mjölka, och Johanna intog
hennes plats för att deltaga i det lättare arbetet med rågens
uppställning i skylar, eller hovar, som de kallas i denna
del af Skåne, der detta tilldrager sig.
Par om par, spridde sig nu folket öfver det stora
fältet, qvällen var mörk och åskan mullrade på afstånd.
Olof och Johanna ställde upp kärfve efter kärfve, utan att
säga ett ord; ändtligen sade Olof:
”Kommer här främmande hit om Söndag, Johanna?”
”Ja,” svarade hon.
”Hvem ?”
”Riksdagsmannen från Manby.” •
”Jaså, sätt neg en (kärfven) rätt intill fåran, så hoven
(skylen) blir rak! - Har du haft någon ny friare sen
vår handelsman i stan?”
”Jag har hela den lilla kistan full med friarebref från
herrar, Olof.”
”Kistan, som jag snickrat åt dig, har du den till det ?”
”Ja, hon var förliten att ha min klut i och så kan
hon vara bra till det hon är; bara hon ändå varit större.”
”Johanna, kommer du ihåg när jag täljde flöjtar och
hvisselpipor åt dig när du nyss var hitkommen till Per
Svens, ett omyndigt litet lif var du, och lätt som en fjär
när jag bar dig öfver mossen, dit du afslut ville för, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
