Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagsmanskan satt sjelf, tillika med sina fyra
pigor, och spann ull kring den blåmålade dallan; (en tre
fots hög träställ ning, hvari talgljuset fastades medelst en
ijeder af trä) Riksdagsmannen läste i en tidning vid samma
bord, som unga Mårten satt och täljde korfpinnar.
”Go qväll i stuan!” hälsade Pernilla och banade sig
väg för att komma fram och kyssa, först riksdagsmannen
och sedan hans mora på handen.
”Tack för det Pernilla Mattsa, hvad för’na ut i våra
krokar?’ frågade moran.
”Jag skulle hälsa så mycket från mor Per Svens på
Svältehamra, om riksdagsmanskan ville ta te gode med hvad
jag har här i korgen.”
”Hi, hvad kan det vara ?” undrade moran och tog
korgen i knäet, för att lösa upp den der om knutna sjalen.
”Jössena bevars! di ilya i min to-kor (ullkorg) och
spänna rent itu alla mina to-kattar (högar af
sammanvriden kardad ull). Sissa, så tag då fast lyllingen,
(kycklingen) rif inte omkull dallan, din gamla t osa; är du rädd
för en kalkona?”
Kycklingarne fångades och befriades från ullen;
härunder hann Pernilla att obemärkt liviska till moran: ”Det
är också något apatement om Johanna.” Moran blinkade
slugt och sade högt: ”Bra höggligt å Karna Per Svens att
skicka mig de härna kräken. De ha väl hälsan de andra
på Svältehammar?”
”Ja, både kräk och folk, och hälsa så mycket.”
Riksdagsmannen lade bort tidningen. Ӏr snart
hemgiften färdig?” frågade han.
”Johanna har nu satt opp bruddynerna, och när hon
får dem ner ur väfven ska drället opp och sen” —
”Och sen asar det af till fram på sommaren, kan jag
tro!" afbröt riksdagsmannen.
”Far, här är ingen tid förgången; Mårten är knappt
mer än en grönskolling ännu,” svarade moran lugnande.
Mårten täljde och räknade sina korfpinnar, som om
saken ej angick honom det ringaste.
Men två dagar efter Pernillas besök, lät riksdags-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
