Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningslifvet satt så hårdt kring medjan, att höfterna stodo
ut, ”som två bakugnar på en stugelänga,” som en afskedad
friare skulle haft oartigheten att säga om henne. Den tätt
veckade kjolen räckte till fotknölen, så att de mörkblå
ullstrumporna och de med grytsot och mjölk blankade
skorna voro synbara. Den qvartersbreda spetskantade och
i hörnen broderade sockerdukskragen nedföll på en
mörkröd silkessjalett med gul och grön bord, hvilken låg
utbredd öfver ryggen och fastad med knappnålar både der
och öfver bröstet; ett rosigt kattunsförkläde fulländade
drägten. Johanna hade för sista gången iklädt sig den i
hennes hembygd Jbrukliga kostymen: högröd sticktröja,
blommigt halfsidens lifstycke, blå merinokjol, ljusblåa
bom-ullsstrumpor och randigt sidenförkläde; den stora kragen
var lik Kerstins, men Johanna bar ej den vanprydande
sjaletten derunder. Hennes hår, i hvilket hvarken dricka,
socker eller de af Per Svensson fruktade feta ämnena kom,
låg i små vågor kring hennes fina kinder och samlades,
liksom de andra bondflickornas, bak i nacken i tvenne
flätor, och knöts kring hufvudet. De främmande flickorna
voro till största delen till fots; (endast de mera långväga
kommo åkande) de torkade sig ifrigt i ansigtena, då de
kommo in på gården, för att befria dem från svett och
dam, ty den bakpå nacken sittande ”kluten” var med sin,
med rödt öfverdragna spån, både tung och oförmögen att
ge det ringaste skydd åt ansigtet, och då dagen var varm,
kunde ej de tunga yllesjalarna knytas deröfver, utan hängde
dessa, väl sammanvikna, öfver venstra armen. Flickprna
infördes i den sandade och med enris beströdda
sommarstugan, och togo plats, dels på de med väldiga törnrosor
målade kistorna, hvilka stodo kring väggarna, dels på de
för tillfället inflyttade trästolarna, under det husets döttrar
och Johanna kringbjödo kaffe och hveteskorpor. Samtalet
gick trögt, tills Hanna, Kerstins yngre syster, gjorde den
anmärkning, att Jon Assars töser ej voro komna ännu.
”Åhnej, ibland deras staboumgänge drickes inte kaffe
förrän vid mejattansdags, (klockan fyra e. m.) men komma
de inte asande förr, ska de bli utan kaffe,” lofvade Kerstin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
