Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DUBBELBRÖLLOPPET.
Söndagen före deras första lysningsdag skulle Kerstin
och Johanna hafva deras sista flickbjudning. Kerstin ville
derifrån utesluta, såväl Tor Matts Elna, som sina kusiner
på mödernet, Jon Assarssons döttrar, dessa sednare emedan
ho"n visste, att de ogillade och ofta skarpt klandrade dessa
äktenskap, hvilka blott ingingos af verldsliga beräkningar,
utan att hjertat hade den ringaste del deri. Men Per
Svensskan tillät ej dessa uteslutanden, hvilka endast skulle
åstadkomma osämja i slägten. Kusinerna kommo ju ej,
utan vid högtidliga tillfällen dit, ”och nu,” sade Per
Svensskan, ”skulle de nog hålla sig spaka, då de kunde slå dem
i näsan med två fästmör på en gång, och de ibland sig
ej hade någon. Och hvad Tors Elna angick, så visste
man ju nu, att det glunkades om en långväga friare till
henne, och hvad hennes gamla tycke för drängen angick,
så kunde det ju, när allt kom omkring, kanske bara vara
en pasacha.” Kerstin måste gifva vika.
Klockan så der lialf tre började de bjudna anlända.
Kerstin och Johanna mottogo dem på den med sand och
enris beströdda förstugutrappan. Kerstins ljusgula hår,
fast-klibbadt vid tinningarna medelst dricka och socker, glänste
som den gula holsteinarvagnen, hvilken syntes i den öppna
”vagnsporten.’1 Hennes korta undersätsiga figur var iklädd
den nya varkensklädningen, (hemväft halfylletyg) med de
vid axeln veckade utstående ärmarna, h vilka gåfvo hennes
förut breda öfverkropp ett onaturligt utseende, medan kläd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
