- Project Runeberg -  För fyrtio år sedan. Taflor ur skånska folklifvet af Ave /
102

(1870) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’Du har ingenting annat att göra, än hålla dockan
här pä armen, och när faddrarna äro uppställda och jag
messat, frågar jag: ”hvad skall barnet heta?” Du svarar
då: Spratut; det är ett latinskt namn, förstår du,”
undervisade Mårten, medan han knöt sin hustrus förkläde på
sig, som en prestkappa. ”Drick nu en tår först, gudmor,
och alla Ni, som veta huru hyggliga faddrar bete sijg!
Äro vi nu fardiga, så börja vi; gudmodern ställer sig här,
faddrarna i en halfkrets kring henne och mig! Nu messar
jag: ”Ada kadabra, la madra in sex, dabra fem rabra in
sabra ta rex.” ’Hvad skall barnet heta?”

”Sprutut!” svarade Sissa oskyldigt; presten vek åt
sidan och alla faddrarna sprutade hvar sin munfull vatten
öfver den förbluffade gudmodern. Sissa ruskade på sig,
som en våt höna. ocli sade godmodigt: ”Jag blef lurad;
men miii tjenst igen! Kau någon här ta en styfver i en
lön’ hua, (luden mössa) frågade Sissa. Endast en dräng
från samma ort, som hon, förklarade sig känna denna lek;
de öfriga fösades åter ut i köket, h varifrån dock genast
en af drängarna inropades och Sissa knöt en halsduk för
hans ansigte, endast lemnande munnen fri. ”Styfvern, du
såg ligga i Michels fläska-hua, (luden mössa med
öronlappar) ska du försöka ta med munnen; jag håller huan
och du snafsar deri med munnen, tills du far reda på
styfvern; kan du ej det, ger du pant,” upplyste Sissa
trovärdigt.

Medan hon knöt för ögonen på den ene drängen,
smög sig den andre fram till kakelugnen, der bandhunden
Tyras låg, tog honom i famnen och höll hans svans,
istället för den ludna mössan, framför blindbocken. Oförmärkt
stod husmodern bakom dem och utropade: ”Ner med Tyras!
Sissa, sådana lekar bruka vi ej; ingen stygghet; vi ha
hyggliga lekar nock!’1

Drängen ryckte bindeln från ögonen och såg sig
frågande omkring.

”Det var ingenting, Matts; de togo bara bort
mössan. Leken något annat!” sade husmodern undvikande.
De två tillstäliarna drogo sig skamflata bort.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefyrtio/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free