Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Vi peka i månen,” föreslog Matts, och öppnade
dörren till köket samt frågade de der innestängda, om de
kände den leken.
”Visst inte jag,” svarade Mårten hastigt. ”Vänta bara
litet; jag skall se efter på gården; jag tror der äro
utklädda menniskor utanför porten.” Han sprang ut och
kom genast tillbaka.
”Se så, der var ingen; förklara oss nu leken!”
”Jag drar en ring på dörren med krita, binder för
ögonen på en och så iår den försöka, om han kan peka
i ringen; eljest ger han pant,” förklarade Matts.
”Det blir svårt, men jag försöker först,” sade Mårten.
”Ska vi andra bli i köket?” frågades. ”Förstås,” svarade
Mårten och blinkade skälmaktigt åt Lars, som nickade,
hvarefter dörren stängdes. Johanna knöt sjelf bindeln för
sin mans ögon. ”Du har väl ej tagit annat än?” — hon
hviskade det sista ordet. Han skakade leende på sitt
ljuslockiga, barnsliga hufvud.
Matts ställde sig med ryggen mot dörren, midt för
kritcirkeln, och gapade förfärligt. Mårten, som ej tycktes
vara steublind, förde sitt pekfinger raskt i det öppna
gapet; detta slogs igen. ”Aj!” skrek Mårten och drog, ej
allt för hastigt, fingret ur Matts mun. Denne började
spruta och fräsa. ”Månförmörkelse!” skreks utanför
fön-sterna, der Lars och de andra stodo och kikade. Matts
kunde ej tala, ty han hade dragit sin tunga utom munnen \
och försökte med pelsskj örtet gnida henne ren från den
tjära, Mårten försett henne med.
Nu inkommo utklädda personer från granngårdarna
och uppförde sina muntra upptåg. De undfägnades; ty de
skulle ej ”bära ut julen,” förklarade husmodern, och ingen
under hela julen kommande person gick någonsin utan
förplägning från den skånske slättboens stuga, på den tid
vi här skildra.
”Klockan går till tolf; I fån vänta med de öfriga
lekarna tills de andra qvällarna; I hinnen nock med att
både väfva vadmal, fria på narri, sy skor till kungen och
dansa höga berg och djupa dalar med, samt allt det an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
