Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom fönsterna och se, om någon skulle dö till vårt i
år. Hon kom in*och såg ut som ett hvitt lagen (lakan)
i synen ; Johan —, mor menar jag, skulle suttet och ätit
gröt utan hufvud på sig — — och Ingrid hade äfven
samlat all askan i spisen om qvällen och klappat den i en
slät hög, och nyårsdagsmorgon, då hon såg efter, var der
märke efter en liten barnahand och efter en fot, stor som
Johannas sko, sa’ Ingrid. Inte har hon stor glädje, men
att hon skall dö i år, det är svårt.” Boel snyftade.
En återstod af Olofs gamla vidskepelse och inrotade
Öfvertro, dref blodet från hans kinder och han stirrade
med fasa på Boel, som gömt sitt ansigte i det tjocka
röd-och svartrandiga förklädet. Fru Humbla sade lugnt:
”Du har ju ej sjelf sett allt det der; Ingrid kan hafva
misstagit sig.”
”Ja, men Ola Mörk, han hedningen ni veta, han som
inte kan läsa mera än Fader-vår, han har, som vanligt,
fastat de tre sista dagarna på det gamla året, för att kunna
gå årsgång kring hela byn och se hvad som skall hända
der på det nya året. Han såg en likfärd gå från Ola
Nils’; han kunde ej begripa, förrän jag sa’ honom i går
morse, att riksdagsmannen skulle begrafvas i Stockholm,
hvarför inte den likfärden han såg gå från Ola Nils haft nå’n
kista med sig. Der gick också en likfärd från vårt och
en brölloppsstass från Per Jons,” påstod Boel med eftertryck.
Olof, som nu blygdes öfver sin häpnad, ville göra
Boel uppmärksam på det orimliga i hennes berättelser;
men fru Humbla afhröt honom ; hon visste genom
mångårig erfarenhet, huru gagnlöst det var att kämpa mot en
öfvertro och vidskepelse, som var så djupt och fast rotad
i allmogens hjertan, att den blifvit dem en annan religion,
eller rättare, öfvertron hade så sammanflätat sig med
religionen, att ingen kunde röra vid den ena, utan att såra
den andra. Skriften’ talade ju om hexor, spöken, syner
och drömmar; naturens, för dem oförklarade fenomener,
talade äfven ett* mystiskt teckenspråk om hemliga makters
välde; och en och annan ifrande predikants dundranae
försäkran, att djefvulen gick omkring som ett rytande lejon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
