Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barnets leder. Som nu afståndet emellan alla dessa
knutar var antingen längre eller kortare än någon af den
spädes lemmar, förklarade Pernilla, att han var svårt
angripen af skäfver, och de utomordentligaste botemedel
deremot måste genast tillgripas. Man kände, utom
mätningen, tre medel mot denna sjukdom, och det beslöts, att
använda dem alla; ty, sade de, intet af dem skadar, men
alla göra sitt till att hjelpa.
Hvad nu alla de andra motigheterna beträffade, så
kunde ej dragas i tvifvel hvarifrån de härledde sig.
Frun-timmerna hviskade först med hvarandra och sedan med
den sängliggande Hans, hvilken pustade sitt bifall till
deras hemlighetsfulla förslag.
Tidigt påföljande morgon, innan solen uppgått, körde
Kerstin och hennes mor med det späda barnet till kyrkan,
medan Pernilla Mattsa vid samma tid begaf sig å väg till
en vida beryktad klok kärring, benämnd ”Rantan.”
Pernilla var försedd med en halsduk, hvilken öfver
natten varit knuten om den sjuke mannens hals, några
afskurna öronsnibbar af korna och fåren, något tagel, ryckt
ur hästarnas svansar, samt fjädrar af hönsen och
gässen. Då Kerstin och Per Svensskan framkommo till
kyrkan, mottogos de i den öppna dörren af klockaren,
hvilken blifvit underrättad om besöket och nu i sin
beredvilliga hand kände en riklig ersättning för sin störda
morgonsömn. Per Svensskan och han blefvo q var i
vapenhuset, medan Kerstin tog sitt barn och trädde dermed in
i kyrkan, Hon stannade innanför dörren och nedlade den
sofvande lille på kyrkogolfvet invid tröskeln, tog med
en tesked trenne skedar sand, enkom för detta ändamål
sammansopad från kyrkans golf, lade sanden i en medförd
kopp och tog derpå upp sitt barn och gick längre fram i
den ännu skumma kyrkan, bäfvande för åt er ljudet af sina
egna steg, hvilka gåfvo ett tungt genljud i det tomma
templet. Vid predikstolstrappan stannade hon åter och
nedlade barnet, medan hon öste sand i koppen. Åter
upptog hon den lille och inträdde med den och sin kopp inom
altarringen. En bäfvan grep henne då hon besteg detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
