Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heliga rum; hennes tunga kjortel drog dörren till
altarringen med sig, så att den föll igen med ett hårdt ljud, som
upprepades af kyrkans starka eko. Kerstin vågade ej se
sig tillbaka, hon nästan föll ned framför altaret med sitt
barn, och först, sedan det mångfalldigfl, återljudet tystnat,
kunde hennes darrande händer här upptaga de tre sista
skedarna af kyrkosanden, hvilken skulle blandas i
barnets föda.
Under den strängaste tystnad, trädde hon åter ur
kyrkan, lemnade barnet till sin mor och gick bort för att I
tvätta några vårtor hon hade på händerna i det regnvatten,
som samlat sig i fördjupningarna i en gammal kullfallen
grafsten. Den alltid praktiska Kerstin försökte härmed
tvänne underkurer på en gång.
Solen uppsteg, och den hittills iakttagna tystnaden
bröts af Per Svensskan, som tog tillfallet i akt, att tacka
klockarfar för det han spelat ”ingångsmarschen” för
Kerstin då hon kyrktogs, och försäkrade honom tillika, det
han ej skulle ångra, att han härvidlag trotsat den nye
pastorns förbud. Någon skillnad, menade moran, borde
väl göras på de som offra två riksdaler eller endast en
tolf-skilling i fattigbössan.
Yid hemkomsten tog mormodern sjelf den ”heliga”
sanden i förvar, för att vara säker på, att den ordentligt
kom i barnets skorp välling, och sednare på dagen filade
hon egenhändigt något filspån af nio slags olika eggjern,
hvilken spån, sedan sanden tagit slut, äfven skulle förtäras
af den arme lille.
”Låt nu Pernilla Mattsa, se’n hon hvilat sig efter
gången till Kantan, gå omkring och tigga nio bitar
silf-ver, en bit på hvarje ställe; hon börjar hos mig, så skall
hon få bladet af den lilla thesked, som du åt af när du
var liten och som du i illskan bitit så många böjler
(bucklor) i. Ingen, som har silfver, nekar att ge till ett
skyddskors, att hänga om halsen; det vet du. Dulin kan
smida ihop det; han är inte så dyr, som de andra
guldsmederna och för gudfruktig att lägga’ sig till villa
(för-tjena) på ett läkedomskors,” förordnade mor Per Svens,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
