Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kastade en forskande blick, först på Ebba och sedan åt
uthusen] samt påtog sig en högst beslutsam min, som om
hon ville förhindra hvarje kusinens inblandning i de
der-nere pågående mysterierna.
Ebba, som väl märkte Kerstins sinnesstämning, sade
derför: ”Jag tror ej du behöfver frukta något för elden
dernere; jag var inne hos den kloka, och hon handterar
fyrfatet så väl, att ingen gnista kan falla der ur.”
Kerstins drag ljusnade; detta lät ju ej det ringaste
fiendtligt.
Ebba fortfor: ”jag skulle egentligen resa till Mårten
Ols och se om Johanna, men på vägen fick jag höra, att
din man låg sjuk; der före tog jag denna omväg, för att
höra hur det är med honom och er alla.”
”Tack, som frågar; nu skall nock det onda ge sig;
han var kommen för något, som var kastadt för honom i
haven; men efter ansningen och rökningen har han
somnat och snarker så välsignadt godt derinne i lillastua och
dålliheden riktigt ryker från honom, presist som den kloka
sa’. Vilhdu gå in och titta?”
Ebba följde Kerstin i det inre rummet, men tryckte
näsduken för mun och näsa, ty rummet var uppfyldt af
dyfvelsträcksrök och golfvet beströdt med hackad
säfven-bom och hvitlök; och i denna qväfvande atmosfer sof Hans
den snarkande rättfärdighetens sömn. ”Hör, du, hur han
drar åt; han riktigt syr skor till kungen !Miviskade
Kerstin förnöjd; ”kom skall du se!” Härmed drog hon det
tunga fjäderbolstret från den sofvandes hufvud, hvarvid
en imma af svett och rök slog henne och Ebba i ansigtet.
Denna sista, som höll på att qväfvas, skyndade ur
rummet, medan Kerstin långsamt och försiktigt drog bolstret
åter öfver sin mans hufvud, h var efter hon kom ut i
stugan till Ebba, omsorgsfullt stängande dörren till det inre
rummet.
Rantan och Per Svensskan inkommo nu i stugan, den
förra med en lertallrik i handen, hvarpå några små grå
papperssuddar lågo, den sednare bärande ett stort borr,
några träpinnar och en mortelstöt. Ebba visste mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
