Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ulfven kommit rusande ut just från rännstensöppningen
under Motvilligs dörr, det intygade de alla, fastän åratal
förflutit emellan hvart och ett af anfallen på de nämnde
qvin-norna? Här fanns ej något tvifvel; varulfven skulle dricka
det ofödda barnets hjertblod om han skulle blifva löst ur
en förtrollning, härrörande från samma orsak som mårans.
”Men Motvillig har blifvit fri,” sade den väl underrättade
Per Svensskan, ”för ni veta ju, att varulfven kan bli en
riktig menniska igen, på samma kompass som maran. Med
Motvillig var det så,” fortsatte Per Svensskan nästan
hvi-skande, ”att han rände efter sin egen qvinna en q väll, då
hon var ute sedan solen gått ner; detta gör nu annars, som
ni veta, ingen qvinna, som aktar om sig och det barn,
som skall komma till verlden; men Motvilligskan är en
sådan hamsa, att hon skulle kunna titta både harar och
blinda källingar (kattungar) i synen när hon går på de
sista benen. Gud förlåte mig, att jag talar om sådant
öfverdåd! Som sagdt, mannen kom, som en trebent hund
förstås, efter henne om qvällen, ty varulfven rår ej för,
att han far efter den första som kommer på hans stig ;
han högg tänderna i hennes filtaskjört, (filtkjol) som till
all lycka var gammal och sur, (skör) så att, då hon ryckte
den till sig, varulfven fick ett stycke afen, och hon for,
som en pil, in i huset, ty långt hade hon ej gått från
hemmet det skall jag inte säja; hon hade då vettet att
täppa igen rännstensöppningen, så att han ej kunde komma
in. Motvillig kom, som vanligt, ej hem förrän efter
klockan tolf, och då sof hans qvinna; men då hon slog
UPP ögonen om morgonen, såg hon en remsa af sitt skjört
sitta emellan tänderna på sin man, som ännu låg och sof.
Ni förstå nock hur förfimrad och eländig hon då blef; hon
hade aldrig velat tro på, att hon var gift med en varulf,
stackaren. Men så under dagen tog hon mod till sig och
täppte noga till alla kryphål i hela huset, nyckelhål och
allt, ty om ej öppningen är större än den kan täppas till
med en skopinne, kan varulf och mara gå der igenom ;
när så qvällen kom, föregaf hon, att hon var så sjuk, att
han nödvändigt måste bli hemma; han vånnades fasligt
Skånska slättboens lif. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
