Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för — för — hustruns helsa, så —Olof kunde ej
fortsätta hvarken mening eller role.
”Nå har du pengar, så betal ; ännu må der väl finnas
tillgångar, att du ej skall förlora; jag far till staden i
morgon, och der träffar jag säkert den göken Mårten på
värdshuset, i sällskap med de der pojkgloparna, som gjorde
bättre, om de blefvo hemma bakom sina diskar och
räknade sill och vägde såpa, än sitta och spela raffel. Jag
har, mer än en gång, önskat, att Mårten varit min son,
blott för att jag då haft rättighet raffla honom ; endast
der före. annars betackar jag mig. Jag skall vidtala Borg,
der han handlar ; gubben har äfven stora fordringar hos
vindböjteln; vi måste ha den gynnaren under
administration, om lian ej skall blifva rent utblottad. Gör du
emellertid upp saken med Per Svensson, som gjort utmätning;
jag behöfver ej bedja dig vara försiktig; du bör ej
förlora — —. Hvad, du vill ej synas i saken ! Nå, jag är
ej synnerlig nyfiken, men nog skulle jag vilja veta hvad
det kan vara för ett skäl, som kan hindra dig från att
få den tack du förtjenar. Han, herresvansen, -är ej värd
att hjelpa, men hon, stackarn —”
7,Just för hennes skull är det som jag ej — — —S
Olof hejdade sig och rodnade som en skolgosse.
Assarsson såg forskande på honom, men hastigt
ljusnade hans drag ; han räckte Olof handen, tryckte hans och
sade rörd: ”Du är en bra pojke, Olof! du glömmer ej, att
hon känt dig endast som dräng hos hennes fosterfar —
ja, du har rätt. hjelp af dem som äro under oss måste
vara ett straff. Låna mig pengarna, jag gör upp saken;
hjelp af min hand är ej sårande, stackars barn!”
Olof hade blifvit likblek; hans blickar sökte
ovilkor-ligen Ebbas, men hon vände sig hastigt bort; han såg
endast hennes kind, som flammade i mörk rodnad. Midt
under sin smärta och kränkta sjelfkänsla, log Olof bittert
för sig sjelf. Huru kunde han ett ögonblick tro, att
Assarsson kunde misstänka något annat skäl, än
tacksamhetens grannlagenhet ; för honom var han. liksom för
Johanna, endast Olof Knall, en person, den han, utan tvekan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
