Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid alla tillfallen skulle hjelpa om det behöfdes, emedan
han erkände Olofs personliga värde, men den han, utan
tvifvel, skulle behandlat, som en vanvettig, oni Olof friat
till hans dotter. Tänkte Ebba på samma, sätt? Blodet
rusade åter till Olofs kinder. Hvad brydde han sig om
Ebba? —
”Nå, pojke, brydig ej om den snö, som fölLJ _tjol!
Här har du min skuldsedel på den summa du nu lägger
ut; Ebba, tag in ett par ljus till, ty Olof och jag få titta
något djupare i en del handlingar.”
Olof var rest, och liela huset låg försänkt i hvila,
utom Ebba, som satt vid sitt öppna fönster och blickade
ut i den månbelysta trädgården, på hvars gräsplaner och
sandade gångar de stora fruktträden kastade underliga
gigantiska skuggor. Ebba kände sig nedstämd till själen :
det föreföll henne, som om Orillons bild i hennes hjerta
ej talade högt och tydligt nog till hennes upprörda
känslor. Hon log med bittert vemod öfver sin barnsliga tanke,
att det kunde vara han, som väntat henne i trädgården.
Och dock var väl denna tanke så orimlig? Skulle han ej
en gång återkomma, eller skulle det förflutna endast blifva
för henne en skön dröm, och det tillkommande? — Ebba
sprang upp — ja, huru skulle det blifva? Skulle hon
kunna, med något liknande glädje och mod, fylla sina
pligter som dotter och men niska, ifall hon erhöll visshet
om, att Orillon ej kom tillbaka? Ja, svarade hon sig
sjelf halfhögt men fast, jag kan det, om ett sådant skäl
för hans borteblifvande gifves mig, att jag kan akta och
älska honom som nu; då skall jag ega mod att ensam gä
min väg till grafveu, utan knot, utan bitterhet. Med de
medel, hvilka stå mig till buds, kan jag gagna och göra
godt —r i hans, min Johans namn. Den unga
svärmer-skan log så ömt mot denna sin bleka framtids hägring,
som en mor ler emot det barn hon snart skall bädda i
grafven. Månan dolde sig i en sky, trädgården blef mörk
och dyster och äfven Ebbas tankar antogo sorgflor, livad
annat än döden kunde urskuld«a Orillon. 0111 han bröt sin
tro? Ebbas hjerta blödde vid denna fråga. Sjelf upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
