Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
född bland menniskor. Mand livilka ståndsskillnad snart
sagt var en religion, hade hon, sig sjelf ovetande, insupet
en del af dessa fördomar, och ehuru hon ansåg sig sjelf
fullt jemngod ined den hon älskade, inbillade hon sig dock,
att hans, för heune okända familj, kunde hysa motvilja
för hans giftermål med en bondes dotter, och hon visste,
att Orillon aldrig skulle bedja henne blifva hans maka,
om han ej på samma gång kunde bjuda henne ett så
fullkomligt jemnlikt tillmötesgående af hans familj, som hon
förtjenade och hennes stolta sinne fordrade, eller skaffa sig
en ställning, som gjorde dem båda oberoende. Orillon, det
var hennes fasta, innerliga öfvertygelse, skulle en gång,
antingen komma och hämta henne som sin brud, eller
också ärligt och öppet säga heune de hinder som bundo
honom; en trolöshet eller glömska kunde aldrig Ebbas
eget, trofasta hjerta tillägga den man hon älskade öfver
allt annat. Ståndsskillnaden eller — döden, se der Ebbas
enda fruktade rivaler, och hon ansåg den förra nästan lika
mäktig som den sednare. Hade hon ej sett hvad den
åstadkommit endast ibland hennes anförvandter ? Hon
tänkte på Sigrid, Malin, Johanna och Olof; hon hade för
ett år sedan nästan klandrat Johanna, för det hon ej lydt
sin böjelse for Olof, och i afton, då hennes faders ord
skoningslöst drog upp gränslinien emellan denna och den
fordne drängen och hon kände att Olofs öga sökte hennes,
då hade hon väudt sig bort., ty hon trodde att det stod
skrifvet på hennes panna, att äfven hon ej glömt denna
skillnad, fastän hon rodnade för att höra den uttalas i
ord. Ebba var missnöjd med sig sjelf och öfver den köld
hon visat en man, hvilken hon sjelf erbjudit sin vänskap.
Ja, det var då, han var då henne vida underlägsen, och
nu, nu hade hon ett ögonblick förvexlat honom med sin
själs afgud och fann denne profanerad deraf!
Outgrundliga menniskolijerta! Ebba stängde fönstret och nedfällde
rullgardinen.
”Jag far ej ro i natt, jag känner det; jag vill sjunga
mitt oroliga hjerta i ro,” hviskade hon och tog fram sitt
skrifdou. Under det hon skref, lade sig hennes upprörda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
