Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och blef skroflig — natt äfven hon går ifrån mig. Hon
tror ej, att jag ser huru hon lider och kämpar, tror ej att
jag märker den skärande bitterheten under henues skämt;
ack, hon vet ej, att jag tillbringar nätterna utanför
hennes dörr, att jag stundom hör hennes sakta jemmer öfver
sitt usla, förstörda lif — Ah, den uslingen! Hade jag ej
ändå rätt? Jag genomökådade honom.”
”Det tror jag ej ni gjorde, Assarsson,” svarade fru
Humbla, ”det var andra motiver som kom eder att vägra
hans förening med Ebba; dock Herran dömer ; men om
något i verlden är mig oförklarligt, så är det Orillons
handlingssätt, hvilket så rakt stred emot hans öppna, ädla
karakter.”
”En usling var han, en lycksökare, jag misstog mig
ej,” utbrast Assarsson häftigt, men tillfogade med rörelse:
”jag skulle gifvit hälften af min förmögenhet om han
varit en hederlig karl och dött som sådan, ty hans död hade
ej knäckt min starka flicka; men harmen öfver, att se sig
varit blott en leksak för honom, att hafva slösat kärlek
på en sådan — —, det har tagit till roten.”
”Ebba måste bort härifrån på någon tid,” sade fru
Humbla efter något betänkande ; ”saken är endast att få
någon antaglig förevänning der ti 11, så att hon ej märker
vår afsigt. Ni, Assarsson, har ju länge ämnat företaga
en affarsresa åt de norra orterna?”
”Ja, och jag tar henne med mig; jag skall nog
förströ henne!” utropade Assarsson lifligt.
Fru Humbla såg på honom och kunde knappast
undertrycka ett småleende; denne egoistiske man, som förr,
utan betänkande, uppoffrat sina barns lycka för sin
högfärds skull och aldrig beredt dem ett nöje, på bekostnad
af sin egen beqvämlighet, han erbjöd sig nu med glädje
att åtaga sig beskyddarekallet och besväret med en ung
flicka på en resa, för att förströ hennes–-hjertesorg;
sorgen hade uppmjukat hans hjerta, under det den hårdnat
hans barns.
Ebba hemkom, och fick på ett, som Assarsson tyckte,
fint sätt veta af hans resa, samt hans beslut att medtaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
