Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Orillon var blek, som ett lik. ”Hafven I sett henue
sedan?” frågade han i dof ton.
”Ja, bevars, hon har varit mycket rörlig hela
sommaren och skämtar så hvasst — en riktig rakknif i satir,
har lika mycket hjerta och högfärd som — — far sin.
Nu är han ute på resor och hon är hos fru Humbla eller,
som man börjar tro, hos sin tillkommande man, Olof
Håkansson på Bullabo.” Den gode, varmhjertade baronens
känslor hade blifvit sårade på det djupaste genom Ebbas
uppförande den der dagen, och han hade ej förgätit detta,
synnerligen som han förut ställt Ebbä så högt i sina
tankar.
”Nog, onkel, nog!" sade Orillon då baronen åter ville
fortsätta. ”Jag far ju mitt gamla rum, tant? jag reser
tillbaka till Frankrike efter några dagars hvila.”
Då baronen om aftonen somnat, smög friherrinnan
sig till Orillons dörr och knackade på. Då han hörde
hvem det var, öppnade han. ’’Min goda tant kommer
för att trösta, icke sant, men emot en krossad lycka hjelper
ord föga,” sade Orillon mörkt.
Nej, jag kommer ej för att trösta, i den vanliga
bemärkelsen af detta ord; jag vill endast göra dig
uppmärksam på, att Ebba, i alla händelser, tack vare Toren,
måste anse dig för en lättsinnig menniska, som till tidsfördrif
lekt med hennes känslor. Kom ihåg, att tidningen uppgaf.
att du under tre år varit forlofvad med den der fröken Okänd,
således innan din bekantskap med Ebba. Jag tror mig
något känna till qvinnohjertat, och Ebbas stolta sinne är
mig ej obekant; kanske härleder sig hennes uppförande
endast från hennes sårade stolthet, då hon ju måste tro
sig endast varit föremål för ett grymt gyckel från ’din
sida. Jag har aldrig tyckt om alltför mycket invecklade
romaner, vare sig i tryck eller verkligheten; en smula
sundt förnuft är ofta det enda som fattas för romanens
naturliga utveckling; bruka du detta husmedel nu och jag
tror att allt reder sig.”
Orillon hade sprungit upp och gick häftigt fram och
tillbaka; nu stannade han, fattade friherrinnans händer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
