Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och sade lifligt: ”Du har rätt, kära tant, du måste hafva
det! Ebba kan ej anse mig annorlunda än pn usling,
hvil-ken, till tack för faderns vänskap och gästfrihet mot mig,
lönade henne med det svartaste bedrägeri; denna fläck
måste jag aftvå mig, det ärj ej försent att rida till
As-sarssons redan i q väll, enär klockan är ej mera än nio.”
”Du glömmer, att hvarken Ebba eller hennes far äro
hemma.”
Orillon släppte friherrinnans händer och trädde
tillbaka. ”Man tror så gerna hvad man hoppas,” sade han
med ett bittevt leende ; ”hos Olof Håkansson kan hon ju
endast vara af ett skäl.”
”Det är klart, och derför måste du äfven resa dit.”
”Tant, jag kämpar ej med honom om en brud!”
af-bröt han stolt.
”Jag har ej heller tänkt att. jaga ut dig på holmgång
vid Ringsjöns stränder,” log hon; ”men, allvarsamt talat,
tror jag ej på pratet om en förbindelse emellan Ebba och
Olof; hon är van att betrakta honom såsom ett slags
skyddsling och det ligger ej i hennes natur, att förälska
sig i någon, som hon ej kan blicka upp till; bondedottern
-— en skånsk slättbos dotter — skall alltid i honom ändå
se husaren Knalls son, eller tror du» verkligen,s att Ebba,
med sitt finkänsliga sinne, skulle kunna tillbringa ett par
månader hos honom, om det vore annorlunda? Fru
Hum-bla har nästan varit som en mor för den tidigt moderlösa,
och just emedan hon flytt till denna vän, tror jag att hon
ej längre förmått spela sin antagna role af yrhätta, eller
hvad jag skall kalla den feberaktiga uppsluppenhet,
hvar-med jag hört henne gyckla öfver, snart sagt, allt i lifvet.
Jag skall skrifva till fru Humbla.”
”Och hon skulle, på vanliga gamla fruars vis, göra
sig vigtig och låta mig vänta på svar, ifall hon svarade
alls!” afbröt Johan med en häftighet, som alltförväl röjde
hans qval. ”Nej, jag far sjelf dit i morgon, jag måste
hafva visshet; den må blifva huru som helst, kan den
dock ej förorsaka mig större qval, än dem jag nu känner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
