Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Förskjutningsteoriens huvudinnehåll - 2. Förskjutningsteoriens förhållande till kontraktions-, landbrygge- och permanensteorierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ändringar i sina konturer legat på samma ställe där de
nu ligga, ända sedan vattnet första gången samlade sig»
(Willis).[1] När vi räkna med horisontala
kontinentförflyttningar, kunna vi av denna sats bibehålla endast så mycket,
att kontinentskivornas hela areal och djuphavsbottnens hela
areal varit tillnärmelsevis konstant, frånsett de
sammanskjutningar, som skivorna under tidernas lopp undergått.
Men detta är också allt vad de anförda argumenten
bestyrka.
Under det att vi sålunda varit nödsakade att fullständigt
avvisa kontraktionsteorien, behöva vi endast reducera
läran om landbryggorna och permanensläran till vad
argumenten verkligen bevisa och bringa så dessa båda
skenbart motsatta läror till försoning genom
förskjutningsteorien. Vi säga alltså nu: landbryggor ha funnits, men de
ha icke utgjorts av sedermera sjunkna bryggkontinenter,
utan de ha åstadkommits genom omedelbar beröring.
Permanensen finnes, men icke hos de särskilda oceanerna
eller kontinenterna, utan hos djuphavets areal och
kontinentarealen i deras helhet.
I de följande kapitlen skola vi mer ingående behandla
de viktigaste skälen, som tala för förskjutningsteoriens
riktighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
