Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Bevis för förskjutningsteoriens riktighet - 3. Geofysiska argument
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Även Raclot[1] har nyligen bekräftat att detta Wildes försök
i grova drag ger en god bild av jordmagnetismens
fördelning. Visserligen har det hittills icke lyckats att genom
beräkningar ur de jordmagnetiska observationerna få fram
denna skillnad mellan kontinenter och djuphav,
synbarligen därför att den överlagras av ett annat mycket större
störningsfält av ännu obekant härkomst, vilket icke visar
och icke kan visa något beroende av kontinentfördelningen,
såsom framgår av dess stora i den sekulära variationen
framträdande förändringar. Men även enligt de fackmäns
åsikt, vilka såsom exempelvis Ad. Schmidt icke utan
inskränkning vilja erkänna beviskraften i Wildes försök,
tala dock i alla händelser de jordmagnetiska resultaten
på intet sätt mot antagandet, att djuphavets botten utgöres
av en järnhaltigare berggrund. Då man som bekant
allmänt antager, att redan i jordens silikathölje järnhalten
växer med djupet och vidare att jordens inre till största
delen utgöres av järn, angiva de jordmagnetiska
förhållandena närmast, att vi här ha att göra med ett djupare
skikt. Nu upphör magnetismen i allmänhet vid
rödglödningstemperatur, som bör uppnås redan vid 15 till 20
km djup, om den vanliga geotermiska temperaturstegringen[2]
gäller. Djuphavsbottnens starka magnetism måste
alltså förefinnas just i de översta skikten, vilket väl
stämmer med vårt antagande, att svagare magnetiska
mineralmassor här fullständigt saknas.
Mot dessa åsikter tala dock de resultat, till vilka L. A.
Bauer kommit vid diskussion av den genom Carnegie
Institution sedan 1905 utförda magnetiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
