Kontinenternas och oceanernas uppkomst / 75 (1926) Author: Alfred Wegener Translator: Walter Wråk Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Bevis för förskjutningsteoriens riktighet - 4. Geologiska argument

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

betrakta Sundaöarnas bägge sydligaste rader. Den i
västöstlig riktning strykande kedjan Java — Wetter böjer sig
vid sin ända såsom en spiral över Bandaöarna mot
Sibogabanken, mot NO, N, NV, V och SV. Den framför
liggande Timorkedjan vittnar redan genom sin
oregelbundna, växlande riktning om den kollision med den
australiska shelfen, för vilken H. A. Brouwer även har givit en
detaljerad geologisk motivering.[1] Samma kedja blir längre
bort tillbakaböjd ända till Buru i en liknande kraftig spiral.

Fig. 13. Djupkarta över Nya Guineas omgivningar.

Ett mycket intressant komplement till detta ser man på
Nya Guineas östsida. Kommande från sydöst har Nya
Guinea snuddat vid Bismarckarkipelagens öar och därvid
gripit tag i ön Nya Pommern vid dennas förutvarande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>