Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Bevis för förskjutningsteoriens riktighet - 4. Geologiska argument
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sydöstända, släpat den med sig, vridit den långa ön mer
än 90° och böjt den till en båge. En djup ränna blev kvar
bakom ön och vittnar om processens våldsamhet, i det
att sima ännu ej förmått igenfylla densamma.
Det torde för mången synas djärvt att draga sådana
slutsatser endast av djupkartan, men denna visar sig
nästan överallt vara en tillförlitlig vägvisare beträffande
kontinentflakens rörelser, särskilt under senare tider. Och
i vårt fall är det förvisso värt beaktande att just de
holländska geologerna, vilka arbeta inom Sundaarkipelagen,
voro bland de första, som ställde sig på
förskjutningsteoriens grund.[1] I själva verket häntyda talrika resultat
av detaljforskningar på att våra åsikter äro riktiga. Så
t. ex. förklarar Wanner[2] det från tektonisk synpunkt
oväntade djuphavet mellan Buru och Sula Besi därmed, att
förstnämnda ö har förskjutits horisontellt 10 km,
vilket väl passar med våra åsikter. G. A. F. Molengraaff[3]
meddelar en karta över Sundaöarna, på vilken området för
mer än 5 m höjda korallrev finnes angivet. Detta
sammanfaller oväntat väl med det område, inom vilket enligt
förskjutningsteorien sialmassorna genom sammanskjutning
måste ha förtjockats, d. v. s. bortsett från Sumatras och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
