- Project Runeberg -  Kontinenternas och oceanernas uppkomst /
84

(1926) [MARC] Author: Alfred Wegener Translator: Walter Wråk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Bevis för förskjutningsteoriens riktighet - 5. Paleontologiska och biologiska argument

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hela hans tabell helt naturligt icke blivit uppgjord i den
för vårt ändamål lämpligaste formen.

De bägge sista kolumnerna i vår tabell angiva
landbryggor inom områden, varest kontinentskivorna även i
närvarande tid hänga samman, nämligen i Mellanamerika och vid
Beringssund. För förskjutningsteorien spela bryggor av
detta slag ingen roll, emedan ingen ändring göres i hittills
gällande åsikter om deras uppdykande för en tid och därpå
följande betäckande genom grunda hav. Vi omnämna
just dessa bägge bryggor endast såsom exempel, för att
avlägsna vissa missförstånd. Betraktar man kartan, ser
man genast att den nuvarande förbindelsen mellan den
sydamerikanska skivan och Mellanamerika icke kan
bero på tillfällig beröring. Båda dessa skivor hava snarare
av gammalt hängt ihop, ehuru, såsom vår tabell visar,
tidtals under vatten. Över vatten låg förbindelsen efter allt
att döma under silur och devon och sedan återigen under
perm och ända till mellersta trias, vidare under krittiden
och obestritt efter miocentiden. Att skivorna under lång
tid hängt samman, står icke på något sätt i strid med
antagandet, att Sydamerika avskilde sig tidigare från Afrika än
Nordamerika skilde sig från Europa, särskilt om man
tager hänsyn till de stora plastiska deformationer, som
måste hava drabbat Mellanamerika. Sydamerikas rörelse
har till stor del bestått i en vridning. Detsamma gäller
även för skivornas förbindelse vid Beringssund. Dieners[1]
redan omnämnda invändning, att »skjuter man
Nordamerika intill Europa, så avsliter man Amerikas förbindelse
med den asiatiska kontinentskivan vid Beringssund»,
gäller endast på merkatorkartan, icke på jordklotet, emedan
även Nordamerikas rörelse huvudsakligen utgöres av en


[1] Diener, Die Grossformen der Erdoberfläche. Mitt. d. k. k. geol.
Ges. Wien 58, s. 329—349, 1915. — Densamme, Die marinen Reiche
der Triasperiode. Denkschr. d. Akad. d. Wissensch. in Wien, math.-
naturw. Kl., 1915.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 9 13:52:32 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wegener/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free