95 (Kontinenternas och oceanernas uppkomst)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Bevis för förskjutningsteoriens riktighet - 5. Paleontologiska och biologiska argument

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

pungdjuren äro de samma; E. Bresslau[1] framhåller, att bland
plattmaskarna förekomma geoplaniderna inom båda dessa
områden med 3/4 av sina c:a 175 arter. »Trematodernas och
cestodernas geografiska utbredning, som naturligtvis
sammanfaller med deras värdars, har hittills endast sällan
varit föremål för särskilda undersökningar. Att även här
resultat av stort djurgeografiskt intresse kunna erhållas,
visar cestodsläktet Linstowia, som uteslutande finnes i de
sydamerikanska didelphyiderna (pungråttorna) och i
australiska pungdjur (Parameles) och monotremer
(Echidna)». Om denna släktskap med Sydamerika säger
Wallace (ovan anf. arb. I, s. 463): »Det är viktigt att här
framhålla, att de värmeälskande reptilerna knappast lämna
något bevis för en närmare släktskap mellan de bägge
regionerna, under det att de köld fördragande amfibierna och
sötvattensfiskarna lämna sådana i överflöd.» Samma
egendomlighet visar hela den återstående faunan, så att
Wallace i fråga om en landförbindelse mellan Australien och
Sydamerika ansåg, »att densamma, om den alls funnits,
legat vid de kalla sydliga gränserna». Ej heller hava
daggmaskarna använt denna brygga. Då man härigenom
direkt hänvisas till Antarktis såsom förbindelseled, emedan
detta land ju ligger i den kortaste förbindelselinjen, är det
ej att undra på att man tämligen allmänt avböjer den av
en och annan auktor i stället föreslagna »sydpacifiska»
bryggan, som endast på merkatorkartan falskeligen ter sig
som den kortaste förbindelsen.[2] Detta andra australisk

[1] E. Bresslau, artikeln Plathelmintes i Handwörterbuch d. Naturw.
7, 993. — Zschokke, Zentralbl. Bakt. Paras. I, 36, 1904.
[2] Burckhardt är nästan ensam om att förfäkta existensen av en
sådan sydpacifisk brygga från devon ända till eocen, dock icke av
biologiska skäl, ty sådana saknas, såsom bl. a. Simroth (Über das
Problem früheren Landzusammenhangs auf der südlichen Erdhälfte.
Geogr. Zeitschr. 7, 665—676, 1901) har visat, utan endast av ett
geologiskt skäl, det nämligen att på Sydamerikas västkust mellan
32° och 39° sydlig bredd förekomma grova porfyrliknande
konglomerat, vilka av föregående forskare ansetts vara vulkaniska men av
B. betraktas som en hårdnad strandavlagring. Då dessa längre i
öster ersättas av sand, slöt B., att det måste vara fråga om en
kustlinje, — närmare bestämt en stor flods mynningsområde, — varest
fördelningen av land och vatten varit alldeles omvänd mot nu.
Simroth (ovan anf. arb.), Andrée (Das Problem der Permanenz der
Ozeane und Kontinente, Peterm. Mitt. 63, 348, 1917), Diener och
Sörgel hava ställt sig avvisande till denna Burckhardtska kontinent
och t. o. m. Arldt, en av B:s få anhängare, måste medge att den
minst av alla kan stödjas. (Die Frage der Permanenz der
Kontinente und Ozeane, Geogr. Anzeiger 19, 2—12, 1918.) Till
Burckhardts iakttagelser måste alltså antagligen en annan förklaring sökas.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 9 13:52:32 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/wegener/0095.html

		Kontinenternas och oceanernas uppkomst / 95 (1926) Author: Alfred Wegener Translator: Walter Wråk Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|