Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Jordklotets beskaffenhet och de processer som förändra dess yttre - 10. Sialsfären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gotland. Enligt Gothan[1] känner man ännu från äldre
devontiden huvudsakligen endast mossliknande växter utan
egentliga blad. »Spår av egentliga med bladskivor försedda blad
äro sällsynta i äldre devon, Nästan alla växter voro små,
örtartade och av ringa stadga.» Däremot blir redan den
överdevoniska floran lik den karboniska, »genom
uppträdande av stora väl utvecklade, ådriga bladskivor på grund
av den hos växten genomförda arbetsfördelningen med
avseende på utbildning av uppbärande och assimilerande
organ... Med hänsyn till den äldre devoniska florans
karaktär, dess låga organisation, ringa storlek o. s. v. ligger det
nära till hands att tänka sig, att landfloran härstammar
ur vattnets, för vilken uppfattning redan Potonié, Lignier,
Arber m. fl. uttalat sig. De i överdevon iakttagna
framstegen äro att betrakta såsom anpassning till det nya
levnadssättet på land och i luft».
Å andra sidan ser det verkligen ut som om en utslätning
av alla vecken i kontinentskivorna skulle göra sialskalet
tillräckligt stort för att kunna omsluta hela jorden.
Numera upptaga visserligen kontinentskivorna jämte
shelfer endast en tredjedel av jordytan, men redan för
karbontiden erhålla vi en betydande förstoring, uppgående till
ungefär halva jordytan. Ju längre tillbaka vi gå i jordens
historia, desto vidlyftigare bliva veckningsprocesserna. E.
Kayser[2] skriver: »Det är av stor betydelse att de äldsta
arkeiska bergarterna överallt på jorden äro starkt rubbade
och veckade. Först från och med algonk finner man jämte
veckade här och där oveckade eller endast svagt veckade
avlagringar. Övergå vi till den postalgonkiska tiden, så
se vi huru de stela, motståndskraftiga massorna alltmera
ökas i utsträckning och antal och huru de delar av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
