Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Jordklotets beskaffenhet och de processer som förändra dess yttre - 10. Sialsfären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kontinentförskjutningar utbildar sig vid sialskivans undre
sida en sorts glidyta, karakteriserad av att den
mineralogiska sammansättningen ändras särskilt snabbt.
En sådan struktur hos kontinentskivorna skulle förklara
många företeelser; bl. a. skulle därigenom bliva begripligt
varför djuphavsbottnen i spåren efter många glidande flak,
t. ex. det australiska, är betäckt av talrika upphöjningar,
beträffande vilka man är tveksam om de böra räknas till
djuphavsbottnen eller till kontinentflaken. Även
förhållandet att skivans överkant bevarar sin kontur, medan de undre
delarna töjas ut, såsom fallet varit vid Island, blir då
särskilt lätt att förstå. Slutligen är det kanske möjligt att
den mycket omtalade »labiliteten» hos geosynklinalerna kan
förklaras därav, att här även i sialskorpans övre delar
finnas särskilt många och stora simainneslutningar. Tack
vare dessa massors större specifika vikt skulle ytan av en
sådan skiva komma att ligga djupare än omgivningen, och
då dessa inneslutningar äro mera plastiska, skulle även
skivans rörlighet i vertikal led ökas, så att skivan lätt
sänktes vid belastning med sediment. Om sedan bergsbildande
krafter trycka på, bör av samma skäl en sådan skiva vara
förutbestämd att veckas. De stora lavautgjutningar, som
alltid åtfölja bergskedjebildning, synas bekräfta
riktigheten av denna uppfattning. Inneslutningarna bliva
utpressade just vid veckningen.
Även i övrigt visar jordytan talrika tecken på att
vulkanernas verksamhet torde bestå just i ett passivt
utpressande av simainneslutningar ur sialskalet. Särskilt vackert
visas detta av de böjda ögirlanderna. Genom böjningen
måste här en sammantryckning uppkomma på den
konkava insidan, men en sträckning och sönderslitning på den
konvexa yttersidan. I själva verket är deras geologiska
byggnad påfallande likformig; innersidan bär alltid en rad
vulkaner, yttre sidan visar inga vulkaniska företeelser, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
