Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om ssialskivornas inre byggnad veta vi endast mycket
litet. Förhållandet att det flerstädes på kontinentskivorna
förekomma vulkaner, ur vilka simatiska magmor
framvälla, har Stäbel förklarat genom det väl allmänt gillade
antagandet att i skivornas inre på alla sidor omgivna av
fast eller i varje fall rätt seg sial, befinna sig flytande
eller relativt flytande simainneslutningar, s. k. periferiska
magmahärdar, som underhålla vulkanerna. Å andra sidan
föreligger intet skäl till antagandet att de likväl föga olika
materialen sial och sima skulle fullständigt skilja sig eller
hava skilt sig i jordens inre; på förhand synes en jämn
övergång från det ena till det andra mycket sannolikare.
Jag tänker mig därför tills vidare att sialskorpans
byggnad är sådan som fig. 29 skematiskt visar. Överst en zon
av sammanhängande sial med isolerade simainneslutningar,
därunder en tandad zon där de utskjutande delarna ännu
äro vidhängande samt nederst en zon av sammanhängande
sima med ett eller annat inlagrat isolerat sialparti.
Åtminstone torde sialskalets ursprungliga struktur mer eller
mindre ha motsvarat detta skema. Genom
sammanpressning kan detta skal rena sig från sima; det mesta av
siman utpressas därvid nedåt, en del (genom vulkaner) även
uppåt; där den breder ut sig till ett slätt täcke. Vid stora
 |
| Fig. 29. Tvärsnitt av en sialskiva. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
