wegener / 159 Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

börja med: visar sig i form av
förkastningsgravsänkor.
Förhållandet mellan de normala och
kulissvecken kan förträffligt
åskådliggöras medelst en
bordduk, om vi lägga tyngder på den
del som skall föreställa det
fastsittande flaket och sedan
förskjuta den andra delen däremot.

Dessa allmänna betraktelser
visa att veckning och
isärsprickning endast äro olika yttringar
av en och samma företeelse,
nämligen kontinentflaks rörelser i
förhållande till varandra, och att
dessa företeelser kontinuerligt
övergå i varandra med bildning
av kulissveck samt
parallellförskjutning som övergångsstadier.
Det är därför i sin ordning att vi
här även taga
isärsprickningsprocessen i betraktande.

Fig. 33. De östa frikanska gravsänkorna, enligt Supan. Gravsänkorna prickade, vattentäckta delar av gravsänkorna helsvarta.

Det vackraste exemplet på
en sådan isärsprickning lämna
de östafrikanska gravsänkorna.
De tillhöra ett stort
förkastningssystem, som kan följas
norrut genom - Röda havet,
Akabaviken och Jordandalen ända till den tauriska
veckningens gräns (se fig. 33). Enligt nyare undersökningar
fortsätta dessa förkastningar även åt söder ända till
Kaplandet, dock äro de vackrast utbildade i Östafrika.[1]

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>