Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Jordklotets beskaffenhet och de processer som förändra dess yttre - 11. Veckning och isärsprickning - 12. Kontinentkanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en uppvälvning. Schwarzwald och Vogeserna på ömse
sidor om gravsänkan vid övre Rhen äro välkända exempel
på sådana förtjockade kanter. Kommer slutligen sprickan
att nå tvärs igenom hela kontinentskivan, så stiger sima
upp i sprickan och fyller massunderskottet, så att
gravsänkan i sin helhet blir isostatiskt kompenserad.
Gravsän-kans botten täckes även här på de flesta ställen fullständigt
av brottstycken från klyftans kanter, dock kommer helt
naturligt vid ytterligare utvidgning ett ögonblick, då även
den fria simaytan träder i dagen.
I fråga Om Röda havets stora gravsänka, som enligt
Triulzi och Hecker redan är isostatiskt kompenserad, torde
utvecklingen ha fortskridit så långt att sima redan ligger
bar på de djupare ställena. Om kontinentflaken skiljas
ännu mera, kvarstanna de från kanterna lösgjorda
partierna såsom öar. Att observera är därvid att dessa
brottstycken, även om de med sina högsta delar nå upp till eller
höja sig över kontinentnivån, ingalunda behöva ha samma
mäktighet som kontinentskivorna. Det är tillräckligt om
den nedsänkta delen är väsentligt bredare än den
uppskjutande. Även här behöver endast det villkoret vara fyllt,
att förhållandet mellan massorna över och under
djuphavsnivån är det samma som hos de stora kontinentskivorna.
— Intet i vår uppfattning om gravsänkornas natur står i
strid med gängse åsikter, vilka endast bliva kompletterade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
