Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Jordklotets beskaffenhet och de processer som förändra dess yttre - 11. Veckning och isärsprickning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
avskiljningsprocesser eller också äldre försök, som avstannat på grund
av de isärdragande krafternas avslappande. Ett
fullständigt åtskiljande skulle enligt vår uppfattning förlöpa
ungefär på det i fig, 34 skemaliskt angivna sättet. Först
uppstår en gapande remna, som sträcker sig endast genom de
övre spröda skikten, medan underliggande plastiska delar
uttänjas. Emedan vertikala branter av här i
frågakommande höjd skulle ställa allt för stora fordringar på
bergarternas tryckfasthet, bildas samtidigt med sprickan eller
i dennas ställe sneda glidytor, längs vilka de bägge
skivdelarnas kantpartier under talrika lokala jordbävningar
sjunka ned i sprickan i samma tempo som denna vidgar sig,
så att hela tiden endast en måttligt djup gravsänka
kommer till synes, vilkens botten utgöres av genom förkastning
nedsänkta partier av samma bergartsserier, som anstå uppe
på höjderna vid sidan om gravsänkan. På detta stadium
är gravsänkan ännu icke isostatiskt kompenserad, vilket
enligt E. Kohlschätter[1] ej heller är fallet med en stor del
av de unga östafrikanska gravsänkorna. Vid dessa finnes
ju ett icke kompenserat massunderskott, och man
observerar därför en motsvarande tyngdstörning. Dessutom
höja sig kanterna på båda sidor om klyftan för att
åstadkomma en isostatisk utjämning, och man får därför
intrycket att gravsänkan löper längs efter och rätt igenom
 |
| Fig. 34. Isärsprickning, skematiskt. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
