Kontinenternas och oceanernas uppkomst / 169 (1926) Author: Alfred Wegener Translator: Walter Wråk Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Jordklotets beskaffenhet och de processer som förändra dess yttre - 12. Kontinentkanten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

flodbädden följer en
spricka, och i fråga om Fosse de
Cap Breton, som utgör
innersta ändan av den som
en bok sig öppnande
djuphavssprickan vid Biscaya,
gör läget en liknande
förklaring antaglig.

Fig. 37. Girlander vid nordöstra Asien. Djupkurvor för 200 och 2000 m; djuphavsrännorna prickade.

Den intressantaste
företeelsen vid kontinentkanten
äro dock ögirlanderna, som
äro särskilt väl utbildade
vid Asiens östra kust (fig.
37). Betrakta vi deras
fördelning inom Stilla havet,
se vi ett storslaget system.
Uppfatta vi vidare Nya
Zeeland som en
förutvarande girland till
Australien, finna vi att Stilla
havets hela västkust är klädd
med girlander, under det
att östkusten saknar
dylika. Vid Nordamerika kan
man måhända se
outvecklade ansatser till
girlandbildning i avskiljandet av
öarna mellan femtionde och
femtiofemte breddgraderna.
i utbuktningen av kusten
vid San Francisco och i
avskiljandet av den kaliforniska kantkedjan. Söderut kan
möjligen Västantarktis kallas för en girland, snarast en
dubbelgirland. I det hela tyder alltså girlandfenomenet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>