Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Jordklotets beskaffenhet och de processer som förändra dess yttre - 13. De förskjutande krafterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den motsvarar nämligen en lutning av endast 10 till 20 m
hos ytan mellan polen och ekvatorn, under det att
bergskedjornas upptornande till flera kilometers höjd och
motsvarande nedsänkning av sialiska massor till stort djup
utgöra ett betydande arbete i riktning mot tyngdkraften, ett
arbete för vilket polflyktkraften ej räcker till. Den
sistnämnda skulle endast kunna åstadkomma berg av 10 till
20 meters höjd.
Nästan samtidigt med Epstein beräknade även W. D.
Lambert[1] polflyktkraften med i huvudsak samma resultat
som Epstein. Han finner att kraften på 45° bredd är lika
med en tremilliondel av tyngden. Emedan kraften på denna
breddgrad är som störst, måste den på en långsträckt, snett
liggande kontinent även verka vridande och mellan
ekvatorn och 45” bredd sträva att bringa kontinentens
längdaxel i öst-västligt läge, mellan 45° och polen däremot i
meridianriktningen. »Allt detta är naturligtvis endast
spekulationer; de grunda sig på hypotesen om flytande
kontinentflak och på antagandet att det finnes en uppbärande
magma, som naturligtvis skulle vara en seg vätska, men
seg i den klassiska seghetsteoriens bemärkelse. Enligt den
klassiska teorien skall en vätska, hur seg den än är, vika
undan för en kraft hur liten som helst, om blott den
sistnämnda får tillräckligt lång tid på sig att verka.
Egendomligheterna hos jordens gravitationsfält giva oss såsom
vi ha sett mycket små krafter och geologerna tillåta oss
säkert att antaga eonlånga tider för dessa krafter att verka,
men vätskans seghet kan vara av annat slag än den
klassiska teorien fordrar, så att de verkande krafterna först
måste överskrida ett visst gränsvärde, innan vätskan viker
undan för dem, oberoende av huru länge den i fråga varande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
