Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Jordklotets beskaffenhet och de processer som förändra dess yttre - 13. De förskjutande krafterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
storlek. På 45° bredd, där den är som störst, uppgår den till
omkring en tvåmilliondel eller en tremilliondel av tyngden
och är alltså i varje fall fyra gånger större än de horisontala
ebb- och flodkrafterna. Då den ej såsom dessa växlar,
utan verkar i oförändrad riktning årtusende efter årtusende,
är den även i stånd att under de geologiska periodernas
lopp övervinna jordklotets seghet. Därför synes det mig
fullkomligt sannolikt att verkligen under tidernas lopp
genom polflyktkraftens inverkan avsevärda förskjutningar
ägt rum av kontinentskivorna i sima. Däremot förefaller
det ännu tvivelaktigt om denna kraft räcker till även för
att förklara uppkomsten av de ekvatoriala
veckningsbergskedjorna, ehuru Epsteins resultat kanske icke är att anse
som sista ordet i denna sak.
Betydligt kortare kunna vi fatta oss vid behandlingen
av de krafter som kunna komma i betraktande som
förklaring på kontinenternas vandring mot väster. Åtskilliga
författare såsom E. H. L. Schwarz, Wettstein m. fl. hava
för att förklara en vridning västerut av hela jordskorpan
omkring kärnan åberopat friktionen av den ebb- och
flodvåg, som solens och månens attraktion frambringar i
jordklotets fasta delar. Även i fråga om månen har man ju
många gånger antagit att rotationen förr varit snabbare,
men bromsats genom den av jorden alstrade ebb- och
flodfriktionen. Det är även lätt att inse att denna bromsning
av ett klot i världsrymden genom ebb- och flodfriktion i
främsta rummet måste drabba klotets yttersta lager och
leda till ett långsamt glidande av hela skalet eller av de
särskilda kontinentflaken. Det kan dock sättas i fråga om
detta slags ebb- och flodrörelser alls förekomma. Den av
sådana rörelser frambragta deformation av jordklotets fasta
delar, som man kan påvisa med horisontalpendeln, skulle
enligt Schweydar vara av en annan, nämligen elastisk art
och kan därför icke direkt anföras som förklaring på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
