Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Jordklotets beskaffenhet och de processer som förändra dess yttre - 13. De förskjutande krafterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ekvatoriala ellipsen helt annorlunda än Helmert anger; den
stora axeln faller i Indiska. oceanen. Stora delar av
jordklotet måste alltså avvika från den hydrostatiska
anordningen.
Enligt min räkning kan Helmerts resultat förklaras, om
ett 200 km tjockt simaskikt under Atlanten är 0,01 tätare
än under Indiska oceanen. Ett sådant tillstånd kan icke
bibehållas i längden, och sima strävar efter att genom
strömning bringa rotationsellipsoiden i jämvikt. Med den
rådande obetydliga skillnaden i täthet är väl knappast
någon strömning möjlig, men under tidigare epoker kunna
ekvatorns ellipticitet och täthetsskillnaden inom sima och
på grund därav även strömningen hava varit mera
betydande.»
Mycket beaktansvärt är att de krafter, som kunna
härledas ur Helmerts beräkningar, måste uppträda just inom
den Atlantiska oceanens område och gynna Atlantens
öppnande, som ej kan förklaras enbart ur ett vandrande mot
väster. Huruvida denna orsak är eller har varit tillräcklig
veta vi dock ännu icke.
Här kunna vi emellertid göra ett tillägg, som i viss mån
kan betraktas som ett fullföljande av Schweydars
tankegång. Utbuktningar av jordytan utöver jämviktsläget
behöva naturligtvis ej vara inskränkta till ekvatorn, utan
kunna uppträda var som helst på jorden. På tal om
transgressioner och deras samband med polvandringar visades
i åttonde kapitlet att vi framför den vandrande polen ha
att vänta ett för högt och bakom polen ett för lågt läge hos
jordytan samt att geologiska fakta synas bekräfta att
dylika avvikelser verkligen förekommit. Även här är det fråga
om liknande eller möjligen dubbelt så stora belopp som
dem Helmert funnit för överskottet i längd hos den stora
ekvatoraxeln jämförd med den mindre. Vid snabbare
pol’ vandringar synes i alla händelser jordytan framför polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
