Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skelett af fyra- eller femåriga barn, som lägo nedbäddade i den
torra sanden.
»Detta är då skatten, om hvilken sägnen talar», sade grefve
Johan, sedan skeletten blifvit lagda på det svarta bårtäcket.
»Underligt är det dock, att nästan alltid finnes någon sanning i de
gamla legenderna.»
»Ja, man kan väl nu våga säga att fru Gunildas brott är
ett faktum», tyckte baronen på Stenshof. »Men hvad tänka ni
nu företaga med dessa lämningar efter de mördade små?»
»Lägga dem ned i det invigda grafkapellet», halfviskade Letty.
»Ja, i all tysthet», tillfogade fröken Elsa.
»Som om de oskyldigt dräpta rätta arfvingarne till namnet
och godset varit ärelösa själfspillingar!» brusade grefve Johan
upp. »Och så därefter få hela slottet proppfullt med spökhistorier,
så att tjäname gå flockvis igenom gångar och trappor, då de
om aftnarna skola sköta sina sysslor; nej tack!»
»Så kunna vi ju bedja prästen komma hit och jordfästa
lämningarna, och därpå sätta vi ned likkistan i grifthvalfvet!»
föreslog grefve Erik.
»Rätt så, men detta skall ske med all den högtidlighet, som
är öflig, då en ägare till detta gods begrafves; jag utfärdar
bjudningsbref till familjens alla manliga medlemnar samt till vår
käre granne här, och så begrafva vi . . .»
»Slottets alla spöken, tänker grefven; men glöm icke att
andar äro odödliga!» ifyllde Letty gamle grefvens afbrutna
mening, i det hon böjde sig ned och bredde bårtäckets snibbar
öfver de späda skeletten.
Grefve Johan såg med en förbluffad min på den unga flickan,
aom så kunnat se hans outtalade tanke. »Så begrafva vi tillika
de två små andarna, som sägas jämra sig utanför kapellet»,
sade han förläget.
»Förslaget är i sin helhet mycket tilltalande», påstod
baronen. Och innan sällskapet lämnade tornets korridor, hade
de fyra äldre personerna uppgjort förslag och bestämt
ceremo-nielet för den egendomliga begrafningen.
Erik yttrade sig icke i denna sak; han kände sin farbrors
förkärlek för pompösa tillställningar och ville icke motsätta sig
en sak blott därför, att den icke tilltalade hans smak; men han
vände sig till Letty med den halfhöga frågan, hvad hon tyckte
om de gamles plan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
