Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon och fadern talade aldrig om de två grefvarne,
hvar-ken den dode eller den lefvande; men Bonde bevakade grefve
Otto, vek aldrig ur vägen när de möttes, log tyst, när han hörde
festlarmet från herrgården och såg då förstulet på sin dotterson.
Gubbens ständiga tanke var, att denne en gång skulle bli karl
till att köpa hela godset af sin utsväfvande frände.
För att komma närmare detta mål lånade gubben i
hemlighet ut sina penningar paot hög ränta samt tog till att spara och
arbeta, allt hvad han orkade, och då torpet ej kunde föda tre
personer på den lilla jordbiten, slog han sig på fiske i insjön;
han visste, att grefve Otto ej hade mod till att förbjuda honom
hans tilltag.
»Jag är junkerns lifislefvande samvete och skall sörja för
att han ingenting glömmer», var Bondes svar, då någon
frälsebonde varnade honom.
Den unge grefven förde eljest ett strängt och hårdt
regemente öfver sina underhafvande och behandlade dem som
trä-lar, och ju tyngre bket lades på deras nackar, ju mera växte
tron på att grefve Otto låtit dräpa sin kusin. Och med denna
tro växte det tysta hatet.
Bonde gjorde allt för att godsets folk skulle tro honom vara
en utplundrad man. Ingeborg var för stolt i sinnet att tigga sitt och
barnets utkomst af honom, och så en dag, då rågskörden skulle
börja på herrgården, gick hon till ladufogden för att få arbete
mot dagslön.
Ladufogden skall ha blifvit helt blek, då hon kom till
honom. Han hade hållit henne kär alltifrån den, tid då han var
hennes lekkamrat, men han var en fattig frälsebondes son, kom snart
ut som tjenstedräng och vågade ej lyfta sina tankar så högt
som till den rike Ingemar Bondes enda barn och arfvinge. Hade
trälsinne ännu, då han tjent upp sig till en titel; namnet hans
är glömdt, såsom lågboma nidingars namn glömmas.
Ladufogden hade aldrig satt tro till Bondes saga om sin
fattigdom, och då nu Ingeborg ville gå på utarbete vid
herrgården, tyckte han att hon onödd steg ned till hans stånd. Han
tog sig tankar, hvilka han dock ej vågade låta henne märka, hög
och rank, som hon stod där, liksom om hon vore husfru på
Svanviks slott i stället för att hon var en förådd och besviken fiicka.
»Ja, nådig grefven är ju borta nu, så... »Men han lär ej ha
fått tala till punkt, förr än hon slog ut med handen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
