Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
helgdagseftermiddagar. »Lekes här nu på lördagskvällen, så.
kan här väl ej vara så svår; ändå», sade hon till sig själf och
blef lättare i sinnet. Hon vek af från gångstigen och gick
varsamt mot lekplatsen för att i smyg se på leken. Kanske
gref-ven själf ställt till en liten munterhet för sina underhafvande? —
Platsen skall då ha varit omgifven af hreda bokar med grenar
ända ned till marken. Ingeborg böjde undan några kvistar
och såg att här spelades det slags komedi, som menig man förr
själf plägade dikta för att straffa någon dålig handling och des»
gärningsman.
Hon trodde åtminstone så till en början.
Men hvad föreställde dådetta upptåg? Det måste hon sel
Folket — mån och kvinnor — stod i en tät ring; midt i de»
satt en blek, mager kvinna med en hund, lagd som ett barn mot
hennes bröst. Ingeborg igenkände i henne modern till det barn, hon
själf nyes lofvat bära till kyrkan. Hvad skulle detta betyda?
Under bedjande och afvärjande åtbörder framfördes
ladufog-den till kvinnan, tvangs att lägga venstra handen på hennes böjda
hufvud och räcka högra handens två främsta fingrar upp, som
till edgång, och därefter framträdde en efter en ur ringen och
upprepade frivilligt samma handling. Men nu var det dödstyst
i hela församlingen; det var en stum edgång, hemsk, högtidlig
som en afkunnad dödsdom.
Förskräckt till det innersta af sin själ, bröt Ingeborg fram
i ringen: »Menniskor, hvad förehafven I här?»
Folket vek hastigt åt sidorna, ringen upplöstes, men hotande
ansikten vändes mot ladufogden. Den lättrogna hopen, soro
han ejälf förde dit han ville, menade sig ha tvungit honom
att deltaga i hvad folket kallade en rättvis vedergällning.
»Hvad tagen I eder för, menniskor?»
»En ny lek bara, Ingeborg; folket har sina påhitt, som du
nog vet», svarade ladufogden hastigt. »Men nu lekes hår ej
längre i kväll; i morgon börja vi sabbaten med att berga in
kornet.» Så sporde han Ingeborg, hvarthän hon ämnade sig i
kvällen, och då hon sade sig söka just honom, för att få veta
om ej sabbatsarbetet kunde undgås, svarade han, att han ej
vågade handla mot grefvens stränga befallning.
»Presten har ju blifvit hotad med kallets förlust, ifall han
vidare lägger sig ut för oss», sade kvinnan, som suttit med
hunden i famnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
