Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och grefvens dräkt syntes röd som blod. Så blef det skumt,
men nu uppstämdes åter sången ute på fältet. Grefvens blod
började koka; det var verkligen den allmänt kända smädevisan hans
underlydande sjöngo. Grefven kände den förut blott genom sina
jaktkamrater, som plägade roa sig med att vid bägarnes klang
sjunga den, liksom de i öfvermod sjöngo liknande smädesånger, diktade
af deras egna underhafvande om dem själfva. Vid dylika
tillfällen hade grefve Otto skrattat åt »hopens ilska»; nu ropade han
»Hvad 1 än gör, gå into längre!»
(Sid. 52.)
kammartjänaren att räcka honom hundpiskan, och så af genom
parken. —
Där denna slutar, skogsremsan tager vid och löper i en smal
spets ned mot sjöns andra vik, stälde Ingeborg sig i grefvens
väg. Detta är med säkerhet bekant genom kammartjänaren, som
hjärteekrämd smugit sig efter grefven.
i>Hvad I än gör, gå inte längre! Folket är — det är
berusad t, män, kvinnor — alla, där är fara för edert lif!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
