Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kvinnorna, som sömnigt trampa spinnrocken, känna en
doft af kryddgård och rosor draga genom stugan; den sömmande
daglönerskan drager ett djupt andetag och mumlar något om
att skatan visst väntar främmande denna lördagseftermiddag,
emedan hon skrattar därute i det blommande körsbärsträdet.
Bandhunden ger till ett gladt skall; gamlefar reser sig på
armbågen från sin hvilobädd.
»Hvem kommer?»
»Gamle Sone speleman.»
»Kan tänka det. Tyckte nog jag kände prinsessan med
guldklädningen stryka mig förbi; i dag doftade hennes
kryddkvast af isop, salvia och röda rosor.»
»Du kommer nog i dag med örter från herregård och kyrka,
du Sone speleman. Du är välkommen i min stuga att hålla
lördagskväll, såsom det skedde i våra fäders tid! Ditt varsel
kom före dig hitin.»
»Tro det! I staden hörde jag, att mitt varsel var både dödt
och, begrafvet.»
»Så-å! Med hvad namn nämnes det då?»
»Fantasia, tror jag.»
»Gud hjälpe oss, om prinsessan med de många vackra
dräkterna kunde aflifvas! Nej, Sone speleman, hon har bara
räddat sig en stund härute, där träd växa, grödan gror samt
mognar till skörd och fåglar sjunga för maka och ungar. Ser
du, Sone speleman, här i denna stuga, som är sig lik sedan mina
förfäders dagar, har prinsessan från urminnes tider fått härbärge.
Hon förblir alltid lika ung, ty från hvar och en af hennes tio
fingrar gå hvart tionde år gyllene strålar, som i sinom tid
förena sig och bilda en ny gestalt åt den odödliga prinsessan.»
»Så är det, gamle far.»
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
