Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När de två lärde samma afton voro pä väg till Hafsborg,
blefvo de båda försåtligt öfverfallna. Deras döda utplundrade
kroppar hittades i skogen, och man misstänkte herr von Otte
för att ha nedskjutit sina unga fränder.
Den lilla flickan hade blifvit instängd i kyrkan. Hon vågade
ej röra sig af fruktan att den elake, girige von Otte skulle
komma och finna henne, men när kvällens skuggor började
glida öfver altarets förgyllda bilder, tänkte barnet hemska tankar
om spöken och gastar, och hon skrek gällt af ängest. Ringaren,
som skulle ringa helgmål, hörde flickans skrik och befriade
henne ur fångenskapen, men den lilla nämnde ej ett ord till
honom eller till någon lefvande själ om skrinet i altarbordet.
Äfven prästen bevarade hemligheten. Af de två
främlin-garne hade han fått veta, att herr von Otte verkligen tillhörde
en sidogren af den släkt, som härstammade från de två, som
burit de hemlighetsfulla guldringarne i stålkedjor. Desse ringar
hade gått i arf under många släktled, men det var först desse
två lärde som upptäckte den dolda gömman under den stora
rubinen. Sägnen hade blifvit fortplantad genom kastellanens
«yster, men nu var den vorden blek, nästan oigenkännlig.
Prästen beslöt att låta familjeskatten ligga där den låg,
hellre än att låta öfverlämna den till von Otte, som misstänktes
för det timade dubbelmordet. Kanske de två lärde hade
arf-vingar, som i sinom tid skulle anmäla sig?
Men det ena årtiondet gick efter det andra utan att någon
kom och sporde, hvar de två mördade lågo begrafna. Herr von
Otte slog sig på att gräfva efter skatter, så att hans ägor sågo
ut som en kyrkogård i pesttid. Vanvett hade gripit den girige,
han dog utarmad, grefven på Hafsborg inlöste Agård och gaf
det godset i hemgift åt sin ena dotter.
Nu förtrodde prästen åt grefven på Hafsborg att i kyrkan
förvarades en skatt, som tillhört den äldre grenen af von Ottes
släkt, hvilken nu tycktes vara utdöd. Grefven lät då uppteckna
släktsägnen och anvisa sig skrinets gömställe; han visste
nämligen, att herr von Otte efterlämnat en son, hvilken han för
fyrtio år sedan förskjutit och då tjänade i ett främmande lands
krigshär som fältmusikant. Denne son var nu arfvinge till skatten.
Ater lades årtionde till årtionde; både prästen och grefven
voro döda, och aldrig hörde man af fältmusikanten, herr von
Ottes förskjutne son.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
