Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arm i arm följdes mor och dotter åt till gobelingemakets
dörr, och med en stum kyss skildes de dår för att återtaga sina
olika julsysslor; gemakets dubbeldörrar slöto sig efter Estrid,
som ensam ville kläda den sista julgran som där skulle fröjda
den unge broderns sinne.
* *
*
En munter klang af slädbjällror, blandad med
kyrkklockornas djupa toner, som ringde in julkvällens sabbatsfrid, fördes
genom den klara vinterluften fram till den gamla borgen, och
samma ögonblick, som en liten kappsläde gled in genom den
hvälfda portgången, tecknade sig en bred väg af ljus på
borggårdens snö, öfver hvilken släden bar ynglingen, som drömde
sig kunna på sina skuldror bära den börda, som brutit hans
faders lifskraft. Och vid trappan, dit den skimrande vägen
sträckte sig, stodo mor och syster, samt bakom dem tjänstfolkets
lilla trupp, och med kyrkklockornas klang förenade sig den
gamla hälsningen: En god, glad jul, lycka och välsignelse i
En glädjestrålande yngling sluter mor och syster i sina
kraftiga armar, hälsar tjänare med handslag och så slås dörrarna
upp till det väldiga gemak, där egarne till Lindenå, generation
efter generation, plägat att tillsammans med sin familj och tjänare
inviga julhelgen.
På den breda spishällen flammade brasan af storklufven
furuved, från väggarne sträckte gammalmodiga lampetter ut
blanka mässingsarmar med de symboliska tre ljusen i bredd,
och midt på golfvet reste sig julgranen högt mot taket, en
pyramid sammansatt af ljuslågor och glimmande stjärnor. Figurerna
på väggarnes färgrika gobelinsväfnader framträdde skarpa i
denna belysning, och vid skuggornas växlande lek fingo de ett
sken af lif och tycktes vilja träda ut från ekpanelningen för att
taga del i lefvande människors julfest. Men ännu mera lefvande
än gobelinemas figurer, framträdde i rummets fond bilden af en
kvinna, med blekt, hotande ansikte och högra handen knuten
kring ett svärdfäste. En hvit veckrik mantel höll på att glida
ned från hennes skuldror, och på denna bakgrund aftecknade
sig hennes blodröda klädning med en nästan brutal färgverkan.
Det var tydligt, att den, som målat fru Judith i denna dräkt,
därmed äfven ville förtydliga att hon utfört sin blodiga gärning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/weherres/0085.html
