Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— God natt, barnet mitt, god natt och GucU frid öfver
dig och oas alla!
En stund därefter gled en gestalt tyst genom den mörk»
korridoren, som förde till gobelinsgemaket, öppnade dörren ocb
försvann i det beryktade spökrummet.
— Det är väl att alla gått till sängs nuf eljes hade jag^
blifvit tagen för att vara familjespöket — sade Estrid vid sig
själf under det hon tände ett af ljusen därinne. Hvarför gjorde
Hugo nu mig dettaI — fortsatte hon nu i tankarna och tog upp
ringen ur asken. När jag i höst återlämnade denna till honomr
sade jag ju honom, att äfven jag snart skulle f& plikten att arbet»
för min egen älskade mor och att han och jag måste gå skilda
vägar genom lifvet. Och nu, nu skall striden börjas på nytt.
Hur litet förstår bror Erik, då han blef Hugos budbärare! Hon
vände upp ocb ned på asken och fann i botten en pappersremsa^
på hvilken Hugo blott skrifvit: Jag hämtar själf mina klappar
på juldagen. En ljuf rysning genomilade henne; handen, son»
höll papperet, föll slappt ned på bordkanten och stötte till den
lilla guldringen, så den föll till golfvet och rullade samma vägr
6om atrappen, hvari ringen legat, tagit några timmar förut.
Golfvet måste ha ejunkit och sluttar tämligen starkt ditåtr
var Estrids första tanke, då hon gick fram till den blodröda frun
för att taga upp ringen, där hon antog den måste ligga. Han
fanns dock ej på golfvet. Något orolig grep hon det tända
ljuset och närmade sig åter den stora taflan, men ryggade ett
par steg tillbaka, då den hotande kvinnogestalten tycktes färdig
att springa fram ur ramen. Estrid hämtade sig dock genast från
sin häpnad och såg att det var ljusreflexen, som framtrollat denna
synvilla, och när hon nu böjde eig ned för att söka efter ringen,
upptäckte hon emellan panelningen och en af rutorna i stengolfvet
en springa, som sträckte eig till hela lutans längd, och där nere
tyckte hon sig ekymta ringen. Hon försökte förgäfves att nå
den med fingrarne, blef otålig och tog eldtången för att försöka
om hon med den kunde bända undan, hvad hon tyckte vara en
lös bit af panelningen.
Efter ett par tag knack det till i träet, och för ännu en kraftig
tryckning nedifrån och uppåt, föll ett stycke af panelens nedre
listverk och blottade en i golffvlniugen gjord fördjupning, ocb
dit hade ringen fallit ned. Då Estrid etack ned handen, för att
upptaga ein klenod, kom hon att vidröra en skarp metallknapp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
