Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon kände hur blodet först steg upp i hennes ansikte för att
i nästa sekund vika därifrån, så hon blef kall och hvit om
kinderna, och hon måste göra en stark viljeansträngning för
att småleende låta äfven denna julklapp gå hand ur hand för
Att beskådas. Fru Anna var den sista i laget, som synade
ringen. Den är vacker, sade hon, och satte den lilla asken bort
på det bord, där Estrid lagt sina öfriga julgåfvor. I samma
ögonblick gaf Erik tecken till uppbrott; klockan, som kallade
till aftonmåltiden, ringde muntert, och så tågade alla till
Lin-•denås stora borgstuga, där den gemensamma aftonmåltiden skulle
intagas.
Estrid sträfvade ärligt för att hålla sina tankar från
gobelins-gemaket, som nu åter var blifvet mörkt och öde, men jämt
•och ständigt måste hon gripa dem på flykten dit. Erik höll
fast vid det gamla julprogrammet, som bjöd, att gamla — på
andra ställen förglömda — jullekar skulle i en bestämd ordning
gå af stapeln i borgstugan, tills midnattstimmen slog. Därefter
inbars den kalla nattmaten, af hvilken alla gjorde sig tillgodo
under en tystnad, som bildade inledning till en kort bön och
psalmsång.
Under hela denna tid borde familjen ej lämna borgstugan,
och det var fru Anna ett vemodigt nöje att denna julafton —
•den sista på Lindenå — trognare än eljes följa de gamla seder,
«om Erik så högt älskade och hvilka han drömde sig få bibehålla
i sina fäders borg.
Afven Estrid höll trofast ut, men ändtligen var programmet
«lut och familjen kunde få utbyta borgstugan mot salongen.
— Nu är det hög tid att komma till ro, sade Estrid, då
livarken modern eller Erik gjorde min af att vilja gå till hvila.
— Det är väl det, svarade Erik med en låtsad gäspning
samt steg upp från sin stol, och med en ton, som bjöd till att
vara obesvärad, tilläde han: — Hälsa från Hugo, han gör oss
«tt besök i morgon. Jag önskade, att han skulle tillbringa
julafton här, men han ville ej lämna sin mor och syster allena en
högtidskväll. God natt, Estrid, sof godt, fortsatte han i samma
andedrag med ett skälmaktigt leende, utan att låtsa se hur blek
hon blifvit.
— Du är trött, Estrid, sade då fru Anna och kysste flickans
darrande läppar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
