Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om, att mina själsförmögenheter räckte till för att följa hans
berättelse.
»I det sista kriget, då Earl Johan knäckte den etore Napoleon,
var dflr en löjtnant Tid Södra skånska infanteriregementet, som
hette just som han Bullerkrona, för det var hans far och han
härstammade från Viaterlikstenen, bon förstår på Johansenska
sidan. Och vid samma regemente var där en soldat, som i sig
sjålf hette Per Fullerton, för han var af Viaterstensslåkten på
fruns sida, men som till soldatnamn fick namnet Tång, som var
kortare att nämna. Hur det nu var eller inte var, så visste de
två, att de Yoro släkt, och Tång var mycket rädd om löjtnanten,
som var en grann karl, men det var som det kunde med hans
styrka. Därför hände det sig ej bättre en dag, än att en liten
fransman midt i striden nappade honom i kragen och skulle dra
af i fångenskap med honom. Men detta ser Tång, och dix springer
han Aram, tar fransosen om bägge benen och lyfter honom på
rak arm upp i luften, så han nog så vackert fick släppa
löjtnanten. Löjtnanten blef kapten, Tång blef det han var under kriget,
och när det blef fred och han kom hem, hade han sitt soldattorp
i närheten af kaptensbostället. Och så skaffade han sig en fästmö,
sockenskomakarens dotter Elna, den vackraste flickan i hela’
socknen, men bara sjutton år gammal. Men hur det nu var
eller inte var, så hade kaptenen fått ögonen fästa på Elna. En
grann, ståtlig karl var han, fin i talet och en farlig en till att
förtjusa fruntimmer, och stackars Elnas far var dessutom skyldig
honom pengar för både det hus han bodde i och för allt hvad
som behöfdes till skoroakareverkstad. Ja, en sådan ung, fattig
oerfaren tös är det lätt för en sådan mäktig herre att dåra eller
. skrämma, så den saken ska’ vi inte göra vidlyftig —»
Viater tog sig en klunk svagdricka ur träkannan; hans
hustru vände sig bort och började syssla med kopparna på det
blåmålade hörnskåpets hyllor.
»Efter en tid fick Tång bud från kaptenen, att han skulle
komma till honom. Tång gick, förstås, för han tänkte att det
var en befälssak; men det v&r bara det, att kaptenen hade hört,
sa* han, att Tång skulle gifta sig, och då kaptenen dragit sig till
minnes, att han ingenting gifvit sin tappre krigskamrat, för det
han befriat sin förman från fångenskapen, därför ville han nu
skänka Tång tre tusen daler, det är fem hundra kronor i våra
nya pengar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
