- Project Runeberg -  Från herresäten och bondgårdar : Sägner och berättelser /
119

(1899) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dessa gamla — jag medger, mycket hemska — sägner förmått
•en sådan vantrogen kemist, realist och mycket annat modernt -irf,
som da är, att sky gården där uppe? Ännu en gång: Knut,
har da sofvit någon natt där uppe i — i — ja, i någon del af
likkistan?»

Målarens ansikte syntes åter gråblekt och knottrigt i
dimman.

»Jag begriper ej ditt intresse iör detta, Georg!» Knut såg
med häpnad sin väns starka sinnesrörelse.

»Har du sett Ragnhild?»

Målarens händer skälfde nervöst, då han framställde denna

fråga.

»Om det var hon, vet jag ej», svarade Knut resande sig
upp i rån stenblocket. »Jag låg d&r uppe första natten, jag kom
hit — det är nu en månad sedan — och då, innan jag gått till
«ängs, hörde jag någon komma ute i korridorn. Skyndsamt
«läckte jag ljuset, öppnade min dörr på glänt, såg någon gå
förbi och vika af åt vestra gången. —»

»Den, som din farbrors betjäning alltid pryder med kors,
målade i krita?»

»Hur i all världen vet du det?»

»Sådant spörjes. Nå, och Ragnhild?»

’t Om det var hon — ja, så gick hon fram till en dörr–»

»På östra gafveln, där låset har ett handtag i korsform.
Nå vidare Knut!»

»Ja, just dit; slog de tre traditionella slagen i dörren, men
vände så genast om, tassade förbi min öppna dörr — jag
skymtade tydligt en kvinnogestalt —, trodde det var en hustjuf,
«träckte ut handen för att fånga personen, och grep så i tomma
luften.»

»Och greps själf af dödsfasa?»

»För ingen del, ty jag fosthöll min mycket materiella
förmodan om personen; därför sprang jag ut i gången, såg
gestalten skymta fram ännu en gång, och så — plötsligt försvinna.
Jag tände ljus, undersökte hvarje dörr i korridoren, alla voro
låsta utifrån med hänglås af gammalt bastant utseende.»

»Nå?»

»Jag nekar ej, att jag blef nägot hemsk till mods. De
gamla sägnerna stormade in på mitt minne och min fantasi; först
då himlen börjat ljusna, somnade jng. När jag om morgonen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weherres/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free